Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSATSER INOM DEN SENARE MEDELTIDENS KYRKOBEGREPP XXIII
bono communi universalis ecclesiae in unum locuin communem
et idoneum con ventio seu congregatio (c. 3 s. 131 f.).
Hvad Konrad framställde, blef ej obeaktadt. I synnerhet
anslöt sig Henrik af Langenstein nära till honom. Framför allt
upptar han för sin del den föreställning om kyrkan, som var
det afgörande för Konrad. Han har lika litet som Konrad
behandlat kyrkan för sig, men man märker öfverallt, att tanken,
kyrkan är de troendes samfund, ligger till grund. Det allmänna
kyrkomötet t. ex. betraktar han i och för sig som congregatio
omnium fidelium. Det bibliska exemplet är Apg. 1:15 ff-,
lärjungarnas i Jerusalem möte, hvarpå Mattias erhöll
apostlaämbe-tet i Judas’ ställe, Ep. conc. pac. c. 14 Gers. opp. 2. s. 828.
Att detta ej hände sedermera förklaras blott af omöjligheten
att samla alla troende på ett ställe; man måste nöja sig med
en representation för de troende. I enlighet härmed definierar
han det allmänna kyrkomötet på liknande sätt som Konrad. Det
är congregatio, in qua diversae personae gerentes auctoritatem
et viceni diversarum partium totius christianitatis ad tractandum
de bono communi rite convenirent. Ej mindre ligger denna
uppfattning af kyrkan till grund för hvad Henrik säger om
påfvemakten : Den tillkommer primärt biskoparna. Om man tänker sig
det fallet, att alla biskopar vore döda, skulle myndigheten att
tillsätta påfve dock ännu finnas till; den skulle tillkomma resten
af de troende. I öfverensstämmelse härmed står Henriks lära
om èTrteixsia: förnuftet fordrar, bruket finnes och naturen bjuder,
att man i hvarje förening, hvarje samfund, i hvarje stat, när en
svår fråga uppstår, som rör hela samfundet, går tillbaka till den
stora församlingen af hela kollegiet eller samhället. Man ser:
föreställningen är, att kyrkan som de troendes samfund innehar
all kyrklig myndighet. Om också dennas utöfvande i regeln
är anförtrodd åt hierarkin och påfven, upphör dock ej
härigenom hennes myndighet: i hvarje utomordentligt fall träder den
genast i verksamhet.
Samma tankar upprepas med eftertryck i skriften De modis
uniendi ac rcfonnandi ecclesiam. Den är skrifven omedelbart
fore mötet i Konstans, år 1410. Man har tidigare tillskrifvit
den Gerson. Den allmänna åsikten för närvarande är, att den
härrör från Dietrich af Niehm. Men ej heller denna åsikt har
förblifvit obestridd. Hvem som än ma vara författaren, sina
åsikter har han skarpt och klart uttalat. Med starkt eftertryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
