Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
D. ALB. HAUCK
skiljer han på den universella kyrkan och hierarkin, ecclesia
Romana eller apostolica. Den förra är en kropp bildad af
mångahanda lemmar. Hennes lemmar äro alla, som tro på Kristus,
män och kvinnor, bönder och adelsmän, fattiga och rika. Hennes
hufvud är Kristus ensam; alla andra, påfve och kardinaler,
konungar, furstar och borgare äro membra inaequaliter disposita.
Hon är ofelbar, bärare af tron och nyckelmakten; i henne äro
alla troende, in quanto fideles sunt, ett i Kristus. Därför kan
i henne hvar och en blifva salig, äfven om det i hela världen
ej funnes någon påfve (Gers. opp. 2 s. 163 f.).
Denna kyrka representeras af det allmänna kyrkomötet (s.
171). I enlighet härmed ha lekmännen, i synnerhet furstarna
rätt att deltaga däri: handen, ja hvarje lem in auxilium venit
totius corporis et currit ad salvationem eius (s. 164).
Däremot är hierarkin endast verktyget, som uppbär och
utöfvar den kyrkliga myndigheten. Hierarkin kan fela och måste
därför till och med i sin högsta spets underkasta sig kyrkans
eller kyrkomötets dom (s. 163, 167).
Dessa fore kyrkomötet uttalade tankar läto äfven höra sig
på detta. En i Konstans uppläst förklaring från universitetet i
Paris uppdrog en skillnad mellan kyrka och hierarki: den
stridande kyrkan är Kristi brud: hon står öfver påfven quoad
neces-sitatem, bonitatem, dignitatem, honorabilitatem, fortitudinem,
sapientiam. I henne finnes frälsning, ty äfven om ingen påfve
funnes, skulle människorna frälsas genom dop och bot (Mansi
28 s. 21 f.).
Jag behöfver ej säga, att ur denna föreställning om kyrkan
furstarnas och andra lekmäns deltagande i mötet i Konstans,
likaledes omröstningen nationsvis och i synnerhet besluten Hacc
sancta och Freqnens låta förklara sig. Ty allt detta ligger i
öppen dag. Klart är då vidare, att i kyrkomötesteorin ligger ej
blott motsatsen mellan kurialism och episkopalism; vi stå tvärtom
inför en motsats angående kyrkobegreppet. På den ena sidan:
Clerici sunt ecclesia, lekmännen äro i henne på sin höjd, hvad
de lifegna äro i staten (Willi. Amidani h. KG. Deutschlands V
505 Anm. 5). Aden andra sidan: Fideles Christi sunt ecclesia.
Hvarifrån härrör denna åskådning? När man läser skriften
Dc modis unicndi et reformandi ecclesiam, varseblir man lätt,
att i detta verk från 1400-talet tankar och satser gå igen, som
1300-talets kyrkliga opposition redan uttalat. Författaren har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
