Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR
2 3
tydligade. Straffbestämmelserna äro i sak lika men till formen
betydligt omredigerade. 1
Den kyrkliga jurisdiktion, hvars uppgifter och omfång nu
vunnit större bestämdhet, hotades nu mindre från kungamaktens
sida, då ju Johan III:s kyrkopolitik behärskades af hans
estetiskt-religiösa kultuclla intressen och syften.
Däremot synes frän folkets och desslikes från ämbetsmännens
sida något motstånd ha börjat visa sig mot kyrkans straffande
verksamhet och jurisdiktion i allmänhet. Bland folket höll man före,
att när en sak försonats hos den världsliga öfverheten, så var
man ock alldeles förlikt med Gud och hans församling och ville
icke underkasta sig kyrkostraff därtill.2
År 1585 protesterade hertigdömets prästerskap däröfver, att
fogdar och ståthållare upptogo kapitelssaker både om giftermål,
skriftermål, »prestaskifftningh» m. m. och icke visade dessa ifrån sig
till kyrklig rätt och ordning samt att jurisdictio ecclesiastica så blef
alldeles tillintetgjord.3 Man kräfde därför dennas upprätthållande
beträffande lära, ceremonier och prästämbetens tillsättning,
uppenbara synders straffande, disciplinär myndighet öfver kyrkors
och skolors tjänare samt afgörande i äktenskapssaker.4
I de punkter, som här närmast komma ifråga, preciseras
slutligen krafven på sätt, som följer :
»Så mykit som then prestelige correction och aga tilkomer
öffuer åhörarne, warder begärat, at presterskapet måtte haffua
tilstånd med öffuerheternes förfordring och medhold att straffua
med skrift onde seder och nepse sådana synder, som ske emot
bodorden och doch eij gå in i wår swenske lagbok, såsom med
gruffuelige stygge eder, dobbel, fråuaro ifrå kyrkio, dops drögzle,
drykenskap, Guds ordz uppenbarlige förtal och bespotteri,
lön-skieleie etc.; och at hemlig och uppenbarlig skrifft och
bandh-lysningh måtte göras effter thet besked i ordninghen är utryckt...
Then aga, som presterne bör haffua både i lärona och
lef-fuernet, begärer man, at han bliffuer bisperne hemstelter, them
til at straffua och aga och sig emillan förlika i tvistige saker,
1 O. Ahnfelt, LUÅ. XXX: I, s. 83.
2 Hertig Karls Mandat om kyrkoplikt. Schmedeman, Kongl. Bref etc.,
s. 83. Jfr SSA. II (Svenska Synodalakter, utg. af H. Lundström. Andra
Serien. Strängnäs stift), s. 331.
3 SSA. II, s. 33.
4 Ibdm. s. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
