Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
E. LINDERHOLM
Svåra att datera och härleda äro de norrländska stadgarnas
bestämmelser i §§ i ff. rörande olika slag af vidskepelse och
speciellt det egentliga häxväsendet. Mycket påfallande äro
dessa bestämmelsers utförlighet och deras placerande i spetsen
för hela stadgan. Uttrycket »såsom man thet nu kallar» om
bärorna i § i synes tyda på en tidpunkt, då dessas förekomst
varit mera allmänt på tal. Närmast kunde man då frestas att
tänka på de stora hexprocesserna i Norrland, särskildt i
Ångermanland, under 1670-talet, då bärorna ofta förekomma och
just blåkullafärderna, som omtalas i §1, äro det konstitutiva
elementet. Hvad som dock synnerligen starkt talar emot ett
sammanhang med 1670-talets stora häxprocesser är den fullständiga
frånvaron af hvarje ord om nämnda processers största
egendomlighet, nämligen det s. k. bcmiafövandet eller barnens och
småbarnens indragande i blåkullafärderna.
Till denna negativa bevisning kan läggas en positiv.
Den s. k. naturliga magi, som åsyftas i stadgarnas tal om
»svartkonst och trulldom» (§ 1, 5, 6) »leffierij» och signeri (§ 2)
samt dagväljande (§ 3), har mycket gamla, äfven förkristna
anor hos oss som hos andra folk. Redan medeltidskyrkan
bekämpade denna merendels s. k. svarta magi, ehuru den själf
gaf rum åt en icke obetydlig s. k. hvit magi såsom »vijya salt,
mat och annat.»1 Så förbjudes i Statutum I o h. I erechini,
Arboga 1412,2 § 23, en mångfald af den naturliga magiens
konster. Arbogastatutets bestämmelser förnyades sedermera i
ÄB. Nicolaus Ragvaldi’s Compendium statutorum
pro-vincialuim Upsaliensis provinciae3 (1441—1448).4
Äfven från 1500-talet ges det en rad af stadganden mot olika
slag af naturlig magi. I den förut nämnda Konung Gustafs och
riksens råds stadga i Upsala 1538 sättes ärelöshet och
vittnesförbud för »de, som trulldom och widskepelse bruka, de som
gifwa sig i handel med diefvvulen för penningar och rijkedomars
skull.»5 I Västerås ordinantia af 154.4. beter det kort och godt
i öfverensstämmelse med äldre rätt: »Lyfiekarlar och kälingar,
1 Se t. ex. beslutet på kyrkomötet i Örebro 1529. SRA. 1: 1, s. 120.
2 Reuterdahl, Statuta Synodatia p. 108.
3 Reuterdahl, a. a. p. 128 ff.
4 Se J. Gummerus, Synodalstatuter etc. s. 6.
5 Schmedeman, Kongl, bref mc., s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
