Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR
43
hvar the finnas, skola the upbrännas.»1 Är 1551 fann sig Gustaf
Vasa föranlåten att taga itu med »trollfolket» i Västerdalarna.2
I hans Acta eccleciastica etc. af 1554 åläggas »de, som
härbergera trullkarar» att böta 40 mark.3 På kyrkomötet i Upsala
1572 korn saken också före och stadgades: »Alle lyfvie käringar
och gubbar skola excomuniceres, och skal pastor tilsäije af
predicostolen, at hvar sådane meniskior icke afleggia sit lyffieri,
tå skal them ingen rede vederfaras i thet ytersta på theres
sotteseng. Hvar the och dö, skole the bortkastas uthi dy och
kiär och icke komma til the chrestnes lägerstäder. På samma
möte beslöts: »Qui proximum suum execrantur et dira quævis
imprecantur, in eos seviat fulmen excommunicationis».»4 I Nova
ordinantia och ÄB. Björnrams stadga om kyrkostraff påträffas
likaledes bestämmelser, hvilka för »affguderij» och
»wijdske-pelse» medföra bannlysning.5 I Articuli Orebrogienses af
1586 upptages till prästerskapets beifran och i ty fall slutlig
anmälan till öfverheten »item trulldom, som diäfwuls menniskior
bruka, sin jämnchristens boo och boohag till förderf, och therföre
blifwa berychtadhe. Så och the, som umgå medh signelser
löfian och annor widskipelse.»6 Slutligen beslöts på
kyrkomötet i Upsala 1595 »en nogha ransakning om trulkonor och
lefieskor.»7
Från slutet af 1500- och början af 1600-talet kan man
spåra en strängare räfst med magien, ehuru det visserligen icke
saknas exempel pä dödsdomar för »trolldom» redan under
1500-talet.
Hela denna lagstiftning rör, såsom synes, egentligen den
naturliga magiens maleficium eller förgörning, men skärpes ju
längre dess mer till att omfatta äfven den hvita magiens, förr
t. o. m. i medeltidskyrkan, öfvade former.
Hvad de norrländska stadgarna angår, synas de mig stå i
något, om än icke litterärt, samband med ÄB Björnrams ofta
nämnda stadga, som bland crimina notoria upptager: »Bedriffua
1 SRA. I: i, s. 391.
5 Gustaf I:s Registratur, XXII, s. 31 (30/i 1551).
3 Schmedeman, a. a. s. 31.
4 SRA. II: i, s. 441 och 439.
5 Kyt’ko-ordningar etc. fore 16S6, s. 253. LUÅ. XXX: I, s. 83 f.
0 Stiernman, A/ta riksdagars etc. beslut, I, s. 361.
7 SRA. III: 2, s. 518, jfr s. 529.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
