Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - I. Lagstiftning rörande sabbatshelgd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
ELOF HALLER
31 §: »Så är intet af nöden utom dem, som den offentliga
gudstjänsten förrätta, några särdeles präster förordna, hvilka en eller
annan i deras hus med predikande betjäna kunna; dock vilja
Vi icke afskära och betaga Våre trogne undersåtar af Vårt råd
den friheten att antaga och bruka hemma i husen skickliga
präster; men om de af ridderskapet och adeln det åstunda, då skola
de först hos den biskop och konsistorium, som vederbör, visa
och angifva de skäl, som dem därtill föranleda; hvilken frihet
till att låta predika hemma i husen de likväl alle så nyttja
böra, att det intet må ske oftare, än när någon sjukdom eller
andra lagliga orsaker det fordra, och på de samma stunder, som
gudstjänsten i kyrkan plägar förrättas».1 Omnämnandet i den
tredje punkten af söndagsvakt på gatorna hänför sig till en
förordning från Karl XI:s tid, slottskansliets publikation af d. 11
november 1694, hvari på kungl, befallning förbjudes att under
pågående gudstjänst fara med vagnar eller gå på gatorna.
Samtidigt fick öfverståthållaren befallning att under gudstjänsttid
låta afstänga broar och större gator med kedjor.2 Under
1720-och 1730-talet hade förordningen om vakt på gatorna ej
till-lämpats under pågående riksdag, men åter trädt i kraft vid
riksdagens slut. Öfverståthållarens och magistratens publikationer
d. 8 november 1723 och d. 13 augusti 1731,3 som utfärdades
efter afslutade riksdagar, påbjödo, att vakter ånyo skulle patrullera
»till förekommande af det själfsvåld, som med spatserande på
gator och gränder under gudstjänstens förrättande på sön- och
helgdagar af drängar, pigor, gossar och annat löst folk föröfvas».4
Det i fjärde punkten af prästeståndets skrifvelse uttalade
önskemålet, att förteckningar måtte till konsistorierna ingifvas på dem,
som ej under året begått nattvarden, grundade sig på den förut
omnämnda föreskriften i kyrkolagens kap. 11 § 2, att »den,
som motvilligen sig öfver år och dag ifrån Herrens nattvard
1 Jfr Prästerskapets privilegier d. 16 okt. 1723 § 19.
2 Levin, a. a., s. 123.
3 Arstrycket.
4 I en annan kungörelse af Stockholms magistrat (dat. d. 17 dec. 1731)
heter det, att det >med missnöje förnimmes, hurusom en hop drängar och
gossar äro så vanartiga, att de på sön- och högtidsdagar under gudstjänsten
uppå kyrkogårdarne föröfva allehanda själfsvåld och oljud, hvarigenom en stor
förargelse och hinder uti gudstjänstens förrättande förorsakas, tagandes sig ock
en del sådant folk det oråd före att de, medan gudstjänsten förehafves, om
vintern uppå isarne söka hvarjehanda olofliga och onyttiga tidsfördrif».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
