Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - I. Lagstiftning rörande sabbatshelgd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
håller, skall anses och tilltalas som en okristen».1 Med afseende
på den sista punkten i prästeståndets skrifvelse må erinras om
föreskriften i kyrkolagens kap. io § 5: »Dör den bannlyste i sin
obotfärdighet, skall han icke af någon präst eller uti kyrkogård
begrafven varda».
Med anledning af prästeståndets skrifvelse utfärdade K.
Maj:t några år senare, d. 28 maj 1746, en »föreställning och
varning till samtlige undersåtarne i riket om sön- och
högtidsdagars behörige firande». Prästeståndet var dock ej belåtet med
denna kungörelse, som blott helt allmänt hänvisade till förut
utfärdade stadgar, utan upptog frågan ånyo i sina besvär vid
1746—47 års riksdag2 och anhöll, att K. Maj:t behagade låta
utgå »det uti resolutionen på prästerskapets allmänna besvär d.
14 juni 1720 allernådigst tillsagda förnyade påbudet». Då
frågan före besvärens uppsättande behandlades i prästeståndet,
framhöll man, »huru sabbatens ohelgande beklagligen allt mer
och mer tilltager, och som detta synes till en stor del draga
sin härkomst och upprinnelse ifrån Stockholm, detta åter
tvifvelsutan härleder däraf, att härstädes både i de kongl, hofven
och hos privata herrskaper gudstjänster hållas på diverse tider
af dagen, hvarför ingen vakt gärna kan gå omkring på gatorna
och göra sin tjänst». Äfven klagades det öfver, att försäljningen
af öl och brännvin mycket bidrog till sabbatens ohelgande, och
att fogdar och andra kronobetjänte på landet, som skulle vaka
öfver de utgångna förordningarnas efterlefnad, själfva höllo
kro-gar och därför äfven sågo genom fingrarna med andra.3
I resolutionen d. 23 december 1747 på prästerskapets nämnda
besvär uttryckte K. Maj:t sitt missnöje öfver att de tid efter
annan utgångna förordningarna om sön-, högtids- och böndagars
rätta firande ej haft den verkan, som man därmed afsett. Dock
ansåg K. Maj:t det betänkligt att utfärda någon ny förordning
angående denna sak, men ålade kronobetjänter och
uppsynings-män i städerna och på landet att ha noggrann uppsikt öfver,
1 Belysande för de kraf på kyrklig observans, som gjordes gällande vid
slutet af 1600-talet, är en förordning af d. 6 juli 1688, hvari det för konungens
lifgarde föreskrefs, att hvarje söndag halfva antalet officerare, underofficerare
och gemene skulle begå nattvarden; officerare, som försummade gudstjänsten,
skulle till de fattiga böta en half månads sold, gemene slita tre par spö.
Anjou, a. a., s. 531.
2 I Prästestis bref, memoralier etc. 1746—47, n:r 31.
3 Prästest:s prot. d. 25, 30 okt. 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
