Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
yrkades, att gudstjänst såsom förut måtte hållas på
apostladagarna. Frågan var före i allmänna besvärsdeputationen, där
bönderna »högeligen och med någon oro» begärde att återfå
gudstjänsten på nämnda dagar.1 Vid öfverläggningarna i
prästeståndet uttalades en del betänkligheter mot att gå böndernas
begäran till mötes. Ombuden från flera stift, såsom Lunds,
Linköpings och Strängnäs, hade ej förmärkt något missnöje
öfver den nya ordningen. Däremot hade ett starkt missnöje gjort
sig gällande i Dalarne2 och i Småland. Prosten Carl Tiliander
i Jönköping förklarade: »Ej allenast allmogen utan ock
prästerskapet i Småland begära i detta mål ändring, viljandes i annor
händelse allmogen afdraga något af prästerskapets inkomster».
Bondeståndets bestämda hållning gjorde tydligen intryck på
prästerna. Biskop E. Alstrin jämte åtskilliga andra höllo före,
»att ej vore godt opponera sig emot bondeståndet i detta mål»,
En och annan synes äfven ha påverkats af förhoppningen, att
man skulle kunna förmå bondeståndet att gå öfver till
prästerskapets ståndpunkt i frågan om religionsfrihet för de reformerta3.
Så yttrade kyrkoherde M. Ramzelius (från Västerås stift): »Efter
vi i detta och flera mål göra bondeståndet till viljes, så tyckes
mig vi kunde häraf betjäna oss och föreställa, att bondeståndet
ingår med oss angående det bekanta religionsmålet.»4 Ett slags me-
1 Prästest-.s prot. d. 13 okt. 1742.
2 Missnöjet med de mindre helgdagarnas indragning synes t. o. m. ha
varit en bidragande orsak till den upprorsrörelse, som år 1742 började vinna
utbredning i Dalarne, och som gaf anledning till dalkarlarnas marsch till
Stockholm 1743, den s. k. stora daldansen. Ar 1742 hade dalkarlarna gifvit
sina riksdagsmän i uppdrag att framställa till regeringen bl. a. den begäran,
att gudstjänst såsom förut skulle hållas på apostladagarna för att »därigenom
främja Guds ära och afvända det hotande syndastraffet». Fryxell, Berättelser
ur svenska historien, del 36, s. 92.
8 Prästest:s prot. d. 16 okt., 6 nov. 1742. Jfr Levin, a. a., s. 60.
Prästeståndet hade vid riksdagen 1740—41 motsatt sig förslaget om religionsfrihet
för de reformerta. Förslaget genomdrefs trots prästeståndets motstånd. Vid
följande riksdag sökte prästeståndet, dock utan framgång, att få förordningen
om de reformertas religionsfrihet upphäfd.
4 Här må äfven anföras ett yttrande af kyrkoherde P. Ekman (från Västerås
stift), hvilket visar, att de på apostladagarna föreskrifna katekesförhören hade
betydelse för den vid denna tid begynnande konfirmationsundervisningen. Han
vttrade, >att han i sin församling användt dessa dagar till deras förhörande,
som första gången begärt att få begå den h. nattvarden, efter de examina ej
äro tillräckliga, som eljest med dem anställas, hvilket han funnit hafva sin
goda nytta med sig, önskandes, att denna metod kunde blifva introducerad.»
Prästestis prot. d. 13 okt. 1742.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
