Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VII. Om världsliga prästers jäfvighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, 011 VÄRLDSLIGA PRÄSTERS JÄFVIGHET
45
benägenheten, som den ene utaf blodsbandet har för den andra,
anses hos dem starkare än den förbindelse, som herrörer af
witt-nes eden; ty där wittnes eden skulle allena kunna wara et medel
at få fram sanningen, så skulle alldrig något wittne kunna förkastas,
ehuru ogiltugt och ringa trowärdigt thet eliest wara kan».
Den, som gier sig tålamod at applicera detta på werldsliga
prester, finner nogsamt, at de äro ogiltuga wittne mot den gamla
Adam (Rom. 6: 3 sqq.). De äro ju alle så nära slächt med honom,
at ingen kan med sundt domare-förnufft släppa dem fram at wittna
för fahra skull af mened, i thy den naturliga benägenheten, som
de hafwa för synden i krafft af deras kiött och blod, binder dem
mycket starkare än presta-edens obligation. Och där
presta-eden allena skulle kunna wara ett medel at få fram sanningen
(Guds rena ord och en christelig lefnad), så skulle alldrig någon
kunna förkastas eller behöfwa examineras, då han sökte en
presta-inkomst, ehuru ogiltugt och ringa trowerdigt emnet eliest wara kan
til att wittna om andeliga saker. Jemför härwid Gen. 6: 5, Ps.
36: 2—5; Jac. 4: 4, 6.
8:0. Widerdehlomän och afwundsmän måge ei wittna, ty thet man
gierna ser, thet wittnar och holler man gerna med. Nu är alla kiöttsligas
(jemwel werldsliga presters) sinne fiendteligit mot Gud och ser gierna
en bred wäg til saligheten (Matth. 7: 13, 14; Gen. 3: 15). De hafwa
Cains anda, hwilken war den förste ogudachtige presten och för
af-wund skull drap sin fromma broder Abel (Gen. 4: 3—8; 1 Joh. 3: 12).
Fördenskull äro de odugelige til at wittna om Gud, om Christi smala
wäg och om hans förfölgda barn. Cfr Marc. 15: 10. Häremot gäller
intet, om någor säger, at de kunna säja sannt uthu Skrifften, ty
Christus och Paulus tåhla intet, at de besatte wittna, fastän de
stundom tala, hwad sannt är (Luc. 4: 41, 34, 35; Act. 16: 17, 18); helst
som deras praxis och ordinaira huslefnad wisar, at de hafwa Cains anda
och tala såsom han talade (Gen. 4: 2—5, 8,9,13, i6;Judaev. 11).
9:0. Ei må de wittna, som effter den sägn och berättelse, de af
andra hördt, sitt wittnesmåhl aflägga wilja, ty att wittnen böra sielfwa
hafwa sedt och när warit det, de skola wittna om.»
Jesus och hans sändebåd gillade denna reglan med ord och
gier-ning (Joh. 3: 11, 32; cap. 8: 38,40; cap. 12: 49, 50; 1 Joh. 1:1—3).
Men ogudachtige, som löpa til wägs utan at först taga beskied
och ordres af Gud, de klifwa med hög ord i sådana ting, som de
icke sedt eller förstå icke heller nu. Därföre nödsakas de stiela
af andras postillor eller flera slags böcker, hwad de för penningar
utmongla wilja. Se Jer. 23: 16, 18, 21, 32; 1 Tim. 1: 7; Col. 2: 18;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
