Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VII. Om världsliga prästers jäfvighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J><?
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Ezech. 13: 3. Förthenskull äro the inga giltiga wittnen, som med
Scevæ söner beropa sig blott på utwertes sägn och hafwe sielfwe
icke hört Guds lefwande ord eller rönt des krafft eller sedt med
öpnada ögon de Guds skatter, som i Skrifften omtalas (Act. 19: 13,
14, 15. Däremot bese Joh. 4: 39—42. »Wi kunne icke förtiga,
hwad wi sedt och hört hafwe». (Act. 4: 20, 19.).
10:0. Hwad åsyna-wittnen beträffar, så är nödigt, at the hafwa
en god syn .. . samt at det warit liust... Hwad åhöru wittnen angår,
så bör et sådant wittneicke allenast hafwa hör dt, hwad som är talat, utan
ock tillika sedt, hwilken det talat. Detta har alt hafft sin richtighet hos
Guds redeliga wittnen, som ses af 2 Cor. 4: 6, Act. 26:13—16. Och
fastän de icke alltid sedt med sina ögon någon hamn af Gud (Es. 6:1,
Apoc. 1: 10, 13), så hafwa de dock undfått tilräckelig öfwertygelse
uplysning och försäkran, at rösten war Guds och ordet hans ord
(Jer. 20: 7, 9; cap. 23: 29). Men the ogudachtige äro blinde, wandra i
mörkret, äro döfwe och oomskorne til hierta och öron (£5.59:9,10;
Joh. 9:39; 2 Petr. 1: 9; 1 Joh. 2: 11; Act. 7: 51). Förthenskull
äro de oskickelige at wittna. Herren hielpe oss, såsom han fordom
giorde wel emot blinda, döfwa och dumbar! Han öpne oss de
innra ögon och öron att se och höra, hwad intet öga sedt och intet öra
hördt! Han gifwe oss tacksamt hierta och färdig tunga til at
bekänna och wittna med ord och gierning!
11:0. Ändteligen anförer jag ur pag. 638 loco citato:
Befinnes något wittne ostadig i sin berettelse och nu säger ett, nu
säger et annat; nu bejakar något, nu nekar det igen, den är ei til
troendes, utan straffas som en liugare, där upsåtelig swik hos honom finnes.
Detta kan appliceras på dem, som nu med orden säja, at
wägen är smal och rätt fram til Zion, nu åter med lefwernet neka
därtil. Med munnen säja de ja och nei med gierningen (Rom.
2: 21—24; Tit. 1: 16).
Sådana äro werldslige prester (2 Tim. 3:2—9; 2 Petr. 2:3). Därföre
kunna de ei anses för wahrachtiga wittnen eller Guds ords tienare.
‡ ‡ ‡
Oss åligger at bedia, at wi må blifwa förlöste fulleliga ifrån
all sådan smitto, på thet intet swek må finnas hwarken i wår anda
eller mun, utan, när wi tale, wi då måtte tala renliga Guds ord
(1 Petr. 4: xi; 2 Cor. 2: 17; Apoc. 14: 5, cap. 12: 11).
O, måtte wi också hinna thit! Phil. 3: 13.
Lejondahl d. 10 Apr. 1740.
Sven Rosén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
