Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN", OM EVANGELISK TOLERANS I RELIGIONSMÅL 6l
illa giordt, då han tolererade främmande religioner hos Moab,
Edom och flera, som woro under hans wälde på kropsens wägna
(Ps. 60; 2 Sam. 8 et 10; 2 Chron. 18).
Den kärleksrike Guden wet wäl, at den sanna religion,
hans Andas lius och kärlek, icke kan med trug1 och wåld införas
i menniskiorna. Guddommelig wärkan och kärleks krafft
fordras dertil, om någon menniskia skal försättias i nya födelsens
stånd, derest allena en äkta religion är til finnandes. Ser på
Jesum, I Sweriges regenter! Han trugade ingen til sin sanna
religion utan lemnade allom fritt wäl at öfwergifwa densamma,
om de wille. Hans ewiga lifs-ord bandt dock Petrum at blifwa
qwar (Joh. 6: 67).
§ 28. Jerobeams synder och estats-religions-stadgar, som från
släkte til släkte blifwit fortplantade, förgylte och ökte, de äro
så styggelige, at iag denna gången intet får se på dem (1 Reg.
12: 26—33 et seqq. capp.), utan wil nu taga saken på det
lindrigaste, nemligen: Jag föreställer mig en protestantisk konung, som
wid sin regering har denna grund-principe: Ingen potentat kan
wara lyckelig, som förföljer fromt folk. Nu supponerar man
ock, at en så mild konung icke heller för estats-raisoner wil
up-offra något menlöst Jesu lamm eller får åt ulfwarnas klor. Huru
skal då en barmhertig och huld öfwerhet bringas derhän at låta
placat gå ut til fromt folks plågande, utswältande och förjagande?
Jo, på detta wiset: En falsk prophet kommer fram i Christi tienares
gestalt och säger: »Bibelen är icke tilräckelig eller tydelignogat
wara en symbolisk bok, utan wåre höglärde2 biskopar, professorer
och clerker, som wid academier undfått Andans rätta mening,
de hafwa lemnat oss rätta nyckelen och proberstenen til
Skrif-tenes förklaring. Densamma är ock i offenteliga conciliis af
konungar och riksens deputerada wedertagen och ensam
priviligi-erad. Derföre om någon ringa person, nedswärtad af
skrifft-lärda, angifwes såsom willfarande, så måste det wäl wara sant;
och effter kongliga försäkringen och på conciliis grundada riksdagar
i criminel-mål, måste en sådan med straff beläggas, androm til
skräck och warnagel» etc. etc.
§ 29. Sådana orationer äro både gamla och nya. Likfult
består sanningen fast på sina pelare och de falska propheternas
andeliga souverenité måste en gång falla, ty den står på dref-sand.
Det är ju3 oförnekeligit,
1 T. 269 twdng. 2 T. 269 och N. 1637 lärde. 8 T. 269 och N. 1637 just.
Kyrkohisi. Årsskrift 1911. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
