Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J><?
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
och effterlefwa deras prästers beslut, canones och conciliorum
lära, hwilken i deras länder wil ock passera för rätt, orthodoxe,
ja, infallible. Dageliga förfarenheten witnar nogsamt, at werldslig
öfwerhet wid högre och nedre domstolar hafwer nog at giöra
med det lekammeliga regementet, nemligen til at afstyra wåld,
förswara och hägna undersåtarenas ära, lif och gods, samt effter
möijeligheten befrämja deras jordiska trygghet och wältrefnad.
Hwilket arbete, när det troliga förrättas, hafwer sin wissa lön
(i Tim. 2: i—4; Jer. 29: 7). Hit kan lämpas, hwad Sirach lärer
cap. 3: 22: »Hwad Gud tig befalt hafwer, ther tag altid wahra
uppå och tänk icke öfwer tina förmågo.» Så war Jesus trogen i
det honom befalt war (Phil. 2: 8, Joh. 10: 18), och hwad hans embete
intet wederkomm, det lät han fara (Luc. 12: 14). Uti templet eller
samweten wil Gud sielf wara Gud, mästare, regent, lagstifftare och
dommare. Fördenskul straffades Israels konungar, när de satte
sin tröskel brede wid Guds tröskel (Ezech. 43: 7,8), menandes, at de
äfwen så kunde herrska i Guds hus såsom i deras egit hus.
§ 36. Denna läran må mig icke bestridas, åtminstone intet
af lutheraner, ty Doct. Luther (Tom 2 Jen., fol. 180) skrifwer således:
»Det står på hwars och ens hazard, huru han tror, och måste han
för sig sielf se til, at han tror rätt, ty så litet en annan kan i mit
ställe fara til himmel eller helfwete, så littet kan han ock i mit ställe
tro eller intet tio. Och så litet han för mig kan öpna eller tilsluta
himmel eller helfwete, så litet kan han drifwa mig til tro eller
otro. Så ligger det nu på hwars och ens samwete, huru han tror
eller icke tror, och skier dermed de werldsliga makterna ingen
afbräck. NB Den werldsliga makten må wara tilfrids med sina
affairers skiötande–-och ingen med wåld twinga (til trona),
ty tron är et fritt wärk.» Och i Lib[ris] Symb[olicis] (pag. 314, 315
edit. Lips.) utföres saken widare såhär: »Församblingen kan aldrig
bättre gouverneras och wid makt hållas, än när wi alle lefwom
under det enda hufwudet, som är Christus. — — — Påfwen är
den sanne Antichrist, som uphäfwit sig öfwer och emot Christum,
i thy han icke wil, at de christne skola salige warda hans makt
förutan.–- Det är uphäfwa sig öfwer Gud (2 Thess. 2). Och
sannerl[igen] hwarken turkar eller tartarer giöra så, fastän de äro
christenhetens grymme fiender. Utan de tilstädja, at eho som
wil, må tro på Christum, och de taga allena skatt och utwärtes
lydno (til kroppen) af de christna. Men påfwen förbiuder denna
trona och säger, där någor wil salig warda, han måste åtlyda honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
