Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - IX. Om försoningen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J><?
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
protocoll aldrig blifwit extraderat till noga betraktande och jag
desutan tilförene sedt både de argumenta och flera, som i de
wan-liga systematibus läsas. Til dessa så wäl som bibliska
originalspråken har jag nödtorfftig tilgång, så at jag derom eij behöfwer
anlita denna werldenes höglärda. Utan när jag af Gud får lof at
conferera med menniskior i trones saker, då håller jag mig heldre
til de omyndiga, de små, som af Gudi lärde äro (Math, ii: 25 seq.;
i Cor. 1: 19—28; Job 32: 8, 9). I min blindhets tid, Anno 1726—
27—28, kunde jag ock med förnufftet subtilisera och disputera
både i theologien och philosophien, och det på mathematisk
metho-de, som icke släpper fram demonstrationer förutan examine
rigo-roso. Men sedan Guds nåd -i Christo wäldeliga fattade mig Anno
1729 och gaf mig bättring til lifs (Act. 11: 18; Phil. 3), så wardt
jag kraffteliga förder ur speculationer ned i praxin, ur
hierne-con-cepter in i hiärtans bönerop om Guds hielp och miskund i den enda
medlaren Jesu. Då förnam jag, at äfwen andeliga krig icke
lätteliga föras effter böcker, id est, subtila philosophiska theologier.
Den upwäkte tros hungern ropade effter hela Jesum, den jag wille
anamma icke allenast såsom öfwersta präst och försonare utan ock
såsom propheta och konung. Alt Guds råd i smått och stort, in
theoria et praxi, wille jag åtlyda effter yttersta förmågo.
2:0. Härwid har den H[eliga] Skrifft warit min förnämsta Liber
symbolicus, wid hwilkens läsande och betraktande jag än i dag
framlägger mit hiärta likasom widöpet och utbredt til at owäldigt
antaga det sinnet, som Guds ande inblåste i des heliga scribenter.
Då abstraherar jag gärna från allehande systemer och hoppas, at
när Gud får under en lefwande praxi (Joh. 7: 17) styckewis lära
mig en sak i dag och en annan i morgon och så widare, så skal
ändteligen af många lefwande lectioner warda et sanskylligt
sys-teme eller sammanhang, effter det trones mått, som honom täckes
tildela (Rom. 12: 3 seq.). Således är min theologie worden hel
pragmatisk och simple. Ja, stundom concentreras al min
christen-dom i et Bartimæi bönerop: »Jesu, Davids Son, warkunna dig öfwer
mig!» Marc. 10: 48.
3:0. Särdeles har läran om Jesu, den enda medlaren, warit mig
aldraömmast, och har jag hiärteligen åkallat Gud om hans anda at
kunna fatta denna hemligheten (1 Tim. 3: 16, Col. 1: 27, 21, 22).
Så länge man blifwer wid Skrifftenes expressioner utan glosserande
och utan at mästra des enfalliga wishets upbyggeliga uttryck, så
wil jag gärna wara med och kan, Gudi til lof och tack, bekänna, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
