Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Englands brytning med Rom enligt nyare engelska handböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR ’75
till behandling bl. a. Tyndale och hans arbeten, främst
bibelöfversättningen. Gairdners ställning till denna erbjuder
åtskilligt af intresse. I sin ofvannämnda handbok af 1902 angriper
han Tyndales engelska öfversättning bl. a. därför, att den
öfversatte »presbyteros» med äldste i st. f. präst, »ekkläsia» med
församling i st. f. kyrka, »metanoein» med ångra sig i st. f.
göra penitens etc.; han karakteriserar på grund häraf
öfversättningen som »a mischievous perversion of those (sacred) writings,
intended to advance heretical opinions». Det är anglikansk
fanatism. Gairdners anmärkningar äro ju detsamma som att
beteckna påståendet »hvit är hvit» eller »svart är svart» som en
skamlig förvrängning af sanningen; ty icke kan G. vara
okunnig om, att hvarje modern exeget om dessa punkter måste säga,
att Tyndale frigjort sig från Vulgatas fel och öfversatt riktigt.
Med rätta anmärker Pollard i sitt arbete om Cranmer, att »om
rätt kunskap i Skriften befordrade heresi, så låg felet på
kyrkans sida, ej hos en riktig öfversättning». Det kan tjäna som
en tidsbild att nämna, att när nu Patterson i sin nedan
anmälda kyrkohistoria också rätt skarpt nagelfarit Gairdners
omdöme, så har han därför blifvit föremål för hätska anfall i den
högkyrkliga teologiska pressen: Church Times, Atheneum m. fl.,
och hela hans arbete har förklarats värdelöst. (Man jämföre
ock, hvad J. gabrielsson har att berätta om liknande
ensidighet — från båda partierna —- när det gäller kyrkohistorien, i
sin intressanta och trefliga bok Kyrkostudier 1910.) -— Gairdner
själf har emellertid delvis ändrat omdöme, något som de
högkyrkliga organen förtiga. I sitt arbete Lollardy etc. förer han
ungefär följande resonnement: när en öfversättning, t. ex.
Vul-gata, vunnit traditionellt erkännande, skapar den en atmosfär
omkring sig, i hvilken det religiösa lifvet har näring, äfven om
där finnas positiva öfversättningsfel. Det blir då lätteligen ett
religiöst brott att komma med en privat ny öfversättning efter
eget hufvud, äfven om den formellt återger urtexten riktigare.
Och att öfversatta bibeln utan sin biskops godkännande är
alltid kätteri mot god kyrklig ordning, öfversättningen må vara
god eller dålig. Allt detta träffar Tyndale. Han upptog ock
den lollardiska meningen, att enda rätta tolkningsmetoden är
den historisk litterära. Medvetet ville han genom sin
öfversättning utbreda kätteri. Men detta allt hindrar ej, att hans
öfversättning i mycket är värdefull, liksom den bättre än Wycliffes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
