Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Englands brytning med Rom enligt nyare engelska handböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
LITTER ATURÖFVERSI KTER
gamla på Vulgata byggda återger den grekiska och hebreiska
urtextens mening. Det var ett energiskt och i mycket
ljusspridande arbete Tyndale utförde här, och hans öfversättning
är i det väsentliga grundlaget för Jakob I:s allt fort officiella
bibel. Så står hela den engelsktalande världen i djup
tacksamhetsskuld till Tyndale. — Med särskild förkärlek och
utförlighet dröjer förf. i slutet af första bandet vid d:r Reynolds’,
kartusianermunkarnas, Fishers och Mores martyrier, och han
slutar med en studie öfver Mores skrifter.
Andra bandets förra hälft upptages af ett af de mest
brännande problemen i den nuvarande engelska
reformationsforskningen: hurudan var klostrens religiösa och sedliga ställning
vid l6:e århundradets början? och var deras undertryckande
en åtgärd af nödvändighet eller girigt våld, ett pius eller ett
minus i den engelska religiositetens utveckling? Det behöfver
väl knappast sägas, hvari G:s undersökning resulterar; den
sammanfaller nära med Gasquets. Klostren stodo under Henriks
regering alltfort högt i folkets kärlek; de voro hemmen för
bildning och kärleksverksamhet lika väl som för sedlig och religiös
storhet (med vissa undantag, som betingades af förlusterna
genom digerdödens härjningar 1348—51 och rosornas krig
1455—85). Deras undertryckande var ej blott det värsta
våldsdådet i Henriks tyranni, det beröfvade England en af dess
bästa andliga kraftkällor och framkallade en lång period af
tillbakagång i både sedligt och materiellt afseende. —- Denna
framställning möttes emellertid omedelbart med en energisk, på
källorna stödd kritik (bl. a. af Patterson, Hole och E. G. Coulton,
den talangfulle författaren till »Mediæval Studies»), däri bl. a.
påpekades det ofrånkomliga faktum, att under medeltidens sista
halfva århundrade i England knappast några nya kloster (inalles
blott sex) anlades, hvaremot en mängd smärre dogo ut, och
att bakom detta faktum måste ligga det, att folkmeningen
förlorat förtroendet till hela institutionens nytta. Gairdner själf
fann som den ärlige historikern nödigt retirera. I en artikel i
»Nineteenth Century and After» juli 1909, bekänner han, att
han i sitt arbete i flera punkter bevisats hafva tagit fel, ej
minst beträffande klosterfrågan; »jag måste bekänna, att min
behandling af munkväsendet är i hög grad defekt; jag känner
att jag ej bort förtiga ett så välkändt faktum som
tillbakagången i munkväsendet före Henrik VIII:s tid». Det kan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
