Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
’75
set att med sitt ordnande af trosfrågan stärka sin furstliga
suveränitet. Det var slut med förhoppningarna om en genom
riksorganen ledd reform af riket i dess helhet; frågan om hvad
som nu skulle ske på det religiösa området blef ej en
riksangelägenhet utan en territoriell. Redan första riksdagen efter stor-
O
men åskådliggjorde detta faktum i det världsbekanta beslutet:
hvar och en af riksständerna handlar så, som han kan svara
inför Gud och hans kejserliga majestät. Detta betydde
reformationsverkets utlämnande åt partikularismen. Sedan dess
förband sig reformation och ständersuveränitet till olöslig
intressegemenskap. Inseglet därpå blef andra riksdagen i Speier 1529,
då en minoritet, hellre än att låta riket enhetligt rekatoliceras,
protesterade och förklarade sig redo att med makt försvara sin
nya religiösa vinst. Att furstarna kunde genomföra sin protest,
var protestantismens seger; partikularismen har i högsta nöden
räddat Tysklands protestantiska tro.
Men det stora försöket genom riksorganen 1524 att
enhetligt reformera Tyskland blef dock ej utan frukt, om ock dess
betydelse kom att ligga på ett oväntadt håll.
Nürnbergerriks-dagens plan, att nationalförsamlingen skulle granska de af
ständerna medförda utdragen af deras nya lära, blef uppslaget till
den protestantiska symbolbildningen. Flerestädes satte sig de
lärde redan 1524 i rörelse för att verkställa de begärda utkasten.
Helt naturligt skedde detta i frigast i Nürnberg och öfverhufvud
i Franken. Kasimir af Brandenburg, som där ägde
markgref-vedömet Ansbach, lät redan 1524 upprätta ett antal artiklar,
hvilka utan eget afgörande preciserade skiljepunkterna mellan
gamla och nya tron. Det är väl första ansatsen till
protestantisk bekännelsebildning. Ansbacher-artiklarna bearbetades så
af Osiander i Nürnberg till en verklig trosformulering, fast mera
teologisk än folklig till sin karaktär, niirnbergerbekännelsen. —
Då bondeupproret nu tvang furstarna att sluta sig samman,
och Kasimir sökte stöd hos kurfursten Johan af Sachsen, kom
denne fram med den för framtiden så betydelsefulla synpunkten :
förutsättningen för ett politiskt förbund måste vara
öfverensstämmelse i läran. Så blef den begynnande bekännelsebildningen
olösligt sammankopplad med furstarnas politiska förbundsplaner.
»Biindniss und Bekenntniss» blef liksom religionspolitikens motto.
— Det ansbach-nürnbergska utkastet låg då ock närmast till
hands och • accepterades äfven af Johan af Sachsen såsom ett
Kyrkohistorisk Årsskrift 1911. i_t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
