Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Olof Bergstrandh. Det kristliga och kyrkliga lifvet inom Hernösands stift under 1800-talets förra hälft (till 1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET KRISTLIGA OCH KYRKLIGA LIFVET INOM HERNÖSANDS STIFT 131
land, där flera af församlingens medlemmar utträdde ur
statskyrkan och bildade ett särskildt samfund, som t. o. m. höll sig
med egen folkskola och skolmästare. Prosten Ostlund i
Hammerdal hade blifvit ombedd att låta en predikant hälla
kon-ventiklar ute i socknen, men som han fann detta
författnings-stridigt, sade han nej. På biskopens tillåtelse fick dock
predikanten i fråga under prostens uppsikt hålla missions- och
nykterhetsföredrag i kyrkan, men upphörde därmed, då prosten
efter ett sådant tillfälle fordrade, att han för framtiden i förväg
skulle visa prosten hvad han ämnade säga. I stället begärde
han att få hålla sina föredrag i enskilda hus. Men prosten
sade fortfarande nej. Det brydde han sig emellertid icke om:
han behöfde hvarken fråga biskop eller prost om hvad han
gjorde. Han höll nu en tid bortåt konventiklar i socknen, allt
under det prosten af sjukdom var förhindrad att göra något
åt saken. Därpå lämnade han orten, men då separatisterna
vid ett tillämnadt husförhör missfirmat tjänstförrättande pastor,
påstods han ha gjort ett besök i socknen och uppmanat sina
anhängare till ståndaktighet under den förföljelse som stundade.
För att få separatisterna »att ej allenast erkänna sin emot
pastor» vid nämnda tillfälle »visade uppstudsighet och tilldelade
hårda tillmälen», utan äfven att återförena sig med statskyrkan,
begärde pastorsämbetet slutligen biskopsvisitation, som ägde
rum i febr. 1856, men utan resultat. Separatisterna ansågo sig
tvärtom ha dragit fördel af saken och bedrefvo nu, enligt hvad
det sades, ifrig propaganda.
Hvad var det, som bragte alla dessa människor i harnesk
mot kyrka och prästerskap? Missnöje med de s. k. nyböckerna:
1819 års psalmbok, Lindblomska katekesen, 1811 års
kyrkohandbok, enkannerligen döpelse- och aflösningsformulären.
Talades i det förstnämnda formuläret om de heliga plikter, till
hvilka dopet förbinder, så höll man före, att dopet skedde till
Moses, icke till Kristus. Ty separatisterna voro fanatiska
anti-nomister. Kyrkligt sinnade »läsare», som i det yttre beflitade
sig om sådan frukt, som tillhör bättringen, hedrades af
Skellefteå- och Piteåseparatisterna med vedernamnet verkhelgon.
Aflösningen ville man hafva ovillkorlig, hvarjämte man yrkade,
att till nattvarden endast sant troende borde få tillträde. Det
gamla krafvet på en kyrka af idel rena dyker upp igen. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
