Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Ldm. Erik Dahlberghs dagbok (1625—1699), utg. af Herman Lundström. Upsala & Stockholm 1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR 215
niseringsprinciper, och meningen vanställande felläsningar af
originalmanuskriptet äro långt ifrån sällsynta, så var behofvet
af en fullständig upplaga och en helt och hållet ny text i
trogen anslutning till originalmanuskripten uppenbar.
Om den nu föreliggande första fullständiga upplagan har
också en anmälare i dagspressen (D:r john landquist) bl. a.
yttrat: »Det är en ren gärd af patriotisk pietet, att verket,
alltid kändt af våra historiker, nu omsider med denna första
fullständiga edition får intaga sin officiella rangställning i svensk
historisk och biografisk litteratur. I sin flärdlösa relation, som
visserligen inte ens ger sin egen upphofsmans snille och bedrifter
den rätta poetiska och för öfrigt ej heller den faktiska rättvisan,
och sin försynta och förtegna knapphet är denna dagbok en
både fängslande och gripande läsning. Dahlbergh tillhörde
visserligen ett släkte, mera vant att handla än att tala, mera vant
att tala än att skrifva och som för öfrigt den stränga
erfarenheten hade lärt både det talade och det skrifna ordets ansvar.
Han präglade sitt snilles och sitt väsens språk i ögonblickets
flyktiga bragder, hvilkas spår skulle märkas genom
århundraden. . ., men likafullt har hans förmåga räckt till att också i
ordens konst ge en rätt omedelbar bild af sig själf, af det språk,
som talades och det sinnelag, med hvilket en svensk protestant
framhärdar i den ’arga och onda världen’ under vårt segerrika
1600-tal. Bakom den nästan uteslutande faktiska, oslipadt
kraftiga framställningen växer fram en ståtlig och imponerande
gestalt och i och med det dess drag bekräftas och kompletteras
genom de historiska fakta själfva, blir den endast ännu större.»
Erik Dahlberghs stora popularitet är ock välgrundad. Jag
har i inledningen till själfva texteditionen sökt antyda de
viktigaste skälen till att så är, då där bl. a. säges: »En äkta svensk
såsom få är Erik Dahlbergh. Som lysande och på samma gång allt
igenom solid representant för sitt tidehvarfs Sverige täflar icke
heller någon med honom. Hans rika andliga utrustning,
dådkraftiga fosterlandskärlek, sällsynt mångsidiga duglighet och
okufliga hjältemod — allt uppbars af en hardt när enastående
karaktärens besinningsfullhet, renhet och höghet. Det var —
har man träffande sagt — ’alltid frisk och sval luft omkring
honom som kring en tall på ett högt berg’. I sin flärdfria,
vinnande personlighet liksom samlar han nationallynnets spridda
särdrag, sådana de ärfts, utbildats och förädlats genom sekler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
