Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Arvid Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRADINS »DEPUTATION SR ESA» TILL KONSTANTINOPEL
17
för G. att göra ett besök hos honom. Därjämte besökte G.
engelske legationspredikanten, Mr Payne, »en ärlig man, som
dock i andliga ting blott frågade efter den moraliska teologien»,
samt holländske legationspredikanten, Sir Gönnet, »en född
val-densare från Piemont men nu filosof af Wolffs skola». Han
uppvaktade franska sändebudet Markis Villeneuve och öfverlämnade
till honom den rekommendationsskrifvelse, som han fått af
Markis Fénélon i Haag, men denne frågade ej ens efter ändamålet
med hans resa och inbjöd honom ej heller att förnya visiten.
Engelska sändebudet, Sir Edvard Falkner, visade honom
däremot stor bevågenhet och inbjöd honom flera gånger till sig.
Som en äkta missionär använde G. alla tillfällen, som gåfvos
honom, att tala om den sak, som brann i hans hjärta. I sin
dagbok redogör han utförligt för en mängd samtal han haft
med olika personer, för hvilka han ville aflägga ett vittnesbörd
om försoningen i Lammets blod. Däraf framgår, att han haft
ingående samtal om själens frälsning med omkring 50 personer,
svenskar, norrmän, danskar, tyskar, fransmän, schweizare,
italienare, greker, judar och turkar. Många blefvo så gripna af hans
vittnesbörd, att de fulla af oro kommo till honom och
uppenbarade sitt hjärtetillstånd. Talet om återlösningen i Lammets
blod var ett nytt ord för dem, som de på grund af sin
morallära och bristande syndakännedom hade svårt att fatta.
Intressantast är G:s skildring af samtalen med de svenska sändebuden
samt med den holländske legationspredikanten Sir Gönnet. Hvad
de förra beträffar, meddelade han dem snart det egentliga
ändamålet med sin resa, lät dem läsa den i Konstantinopel
fullbordade och renskrifna framställningen af brödraförsamlingens historia
och bad dem om hjälp samt anhöll, att de skulle iakttaga den
för sakens framgång nödvändiga försiktigheten, hvilket de
lofvade göra. Men efter genomläsandet af brödraförsamlingens
historia hade de många anmärkningar och invändningar att göra,
såsom att församlingen ej hörde till den lutherska kyrkan utan
var en sekt, som blott ställde till oreda och virrvarr öfverallt
inom andra samfund. Härpå svarade G., att församlingen hade
antagit Augsburgska bekännelsen och blifvit erkänd såsom
luthersk af D:r Loescher, Tübingerteologerna och andra.
Författningen hade införts efter Guds ords anvisning och apostolisk
praxis för att få en bättre kyrkotukt och en mera lefvande
kristendom. Många både svenska och tyska teologer hade ju äfven
Kyrkohist. Årsskrift 1914. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
