Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Arvid Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
NILS JACOBSSON
klagat öfver den slappa kyrkotukten. De medgåfvo då, att det.
stod illa till både med prästerskapet och kyrkotukten i Sverige.
Då de befarade, att läran om den fria nåden och förkastandet
af dygdeläran skulle leda till lättsinne, utvecklade G. för dem
den paulinska läran om rättfärdiggörelsen genom tron och om
den i den pånyttfödda människans hjärta inskrifna andelagen.
Då de uppmanade honom att återvända till fosterlandet och ägna
sina krafter åt dess tjänst, svarade han, att längtan efter salighet
hade drifvit honom att söka frälsning för sin själ, och då han ej
vetat någon plats mera tjänlig till detta än Herrnhut, så hade
han begifvit sig dit. Där hade han helt och hållet hängifvit sig
åt Frälsaren, så att han nu var ohågad för allt annat och
passade till intet annat i världen än att vittna om Lammet och
tjäna Frälsarens sak. Om det var Hans vilja, att han skulle
begifva sig hem till Sverge och tjäna honom där, så var han
beredd därtill. Då de förundrade sig öfver, att bröderna voro
så ifriga att draga ut i hela världen och söka omvända alla
människor, svarade G.: »Det är en helt naturlig sak, att när
man själf funnit nåd, man då äfven vill föra andra till
densamma». Besöket hos patriarken afrådde de på det bestämdaste.
Ali slags brefväxling vore grekerna förbjuden af turkarne och
framför allt med ryssarne. Man skulle taga honom för en spion.
Grekerna brydde sig ej om sitt eget folk, ännu mindre då om
hedningarna. De voro dessutom det slugaste och bedrägligaste
släkte under solen. De skulle göra allt för att lura honom. De
varnade honom dessutom för Ammira såsom en falsk och
opålitlig människa. Men allt detta afskräckte dock ej G. Hans
mod snarare växte vid alla svårigheter. — Samtalet med Sir
Gönnet visar, huru utbredd upplysningstidens moraliserande
förnuftstro redan nu var, och huru främmande den var för
kristendomens djupaste hemligheter. Gönnet menade, att det ej var
någon annan skillnad mellan kristendomen och hedendomen, än
att kristendomen ger oss kraftigare bevekelsegrunder än
hedendomen att göra det goda och underlåta det onda. G. fann, att
denna af de engelska teologerna så högt beprisade morallära
lämnade blott en skugga och ett skal kvar af den sanna
kristendomen, som hämtar tro och lif ur Jesus allena.
I sina dagboksanteckningar har G. äfven infört synnerligen
intressanta och lärorika skildringar af hvad han inhämtat om
den grekiska kyrkan och hvari den skilde sig från den romerska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
