Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Arvid Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRADINS »DEPUTATION SR ESA» TILL KONSTANTINOPEL 29
vidare om turkarnes karaktär, om armenier, judar, bulgarer,
sla-vonier, »moldavier», »wallakier» och alla andra folkslag, som
finnas blandade om hvarandra i Konstantinopel. Men som dessa
beskrifningar äro synnerligen vidlyftiga och ej direkt höra till
ämnet, är det ej möjligt att här närmare ingå på desamma. De
visa dock, med hvilken noggrannhet brödraförsamlingens
missionärer sökte sätta sig in i det för de olika folken karakteristiska
och möjligheterna att nå dem med evangelii budskap.
Skärtorsdagen och påskdagen besökte G. S:t Gregorii kyrka,
som var patriarkens kyrka, och fick då se all den pomp och
ståt, som under påskveckan där förekom, särskildt då patriarken
förrättade fotatvagning på tolf fattiga. Påskdagen firades med
stora glädjefester, spel och dans på de offentliga gatorna. Och
på kyrkogårdarna sutto de anhöriga på sina aflidnas grafvar,
åto och drucko och gjorde sig glada.
Som det var plägsed att i påskveckan gå omkring och
lyckönska hvarandra, hade G. till denna tidpunkt uppskjutit sina
uppvaktningar hos de kyrkliga myndigheterna. Nu fördes han
af den förutnämnde Alexander Ammira till patriarken, men denne
var ute på sina påskvisiter. Då begåfvo de sig först till Portens
dragoman, prins Gligarasco från Wallakiet, sedan till patriarken
i Jerusalem, som äfven hade sitt säte här. I honom fann G.
»en fin man, som vackert och flytande talade gammalgrekiska
och var väl bevandrad i den äldre tidens kyrkohistoria».
Dessutom besöktes ärkebiskoparna i Cyzicus, Cæsarea och Dercon.
Den sistnämnde, som kunde tala latin, hvilket här var sällsynt,
visade sig vara den mest tillgänglige och tillmötesgående af dem,
hvarför G. satte sitt största hopp till honom. Vid en akademisk
fest i Uppsala till firande af drottning Ulrika Eleonoras
födelsedag den 23 jan. 1730 hade G. fått hålla ett högtidstal på
grekiska å större gustavianska auditoriet.1 Detta tal visade han
nu för ärkebiskop Dercon, som var förtjust öfver den ära, som
G. därmed beredt »hans gamla modersmål», och anhöll att få
skrifva af detsamma. Vid ett nytt besök några dagar senare
visade ärkebiskopen sig ännu mera vänlig och hjärtlig, så att
G. försiktigt började föra in samtalet på sitt egentliga ärende,
i det han först talade om kristenhetens tillstånd i allmänhet och
därefter om den grekiska kyrkan, om den från densamma
härstammande gamla slavoniska och böhmisk-mähriska kyrkan, från
1 N. Jacobsson a. a. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
