Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Arvid Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
NILS JACOBSSON
menten (»de heliga hemligheterna»). »Dessutom bedja de oss
att med kärlek upptaga deras enhet och gemenskap med oss i
tron och att bistå dem såsom bröder och till det bästa
anbefalla dem till alla österländska församlingar och föreståndare.»
I trosbekännelsen betonas, att den rätta läran blifvit stadfästad
på de sju ekumeniska kyrkomötena, och förkastas alla nyheter
i läran, som söndrat Kristi kyrka, samt betonas, att anden
utgår af Fadern allena (mot Filioque), »hvilket allt äfven tros och
predikas af de mähriska och herrnhutiska bröderna». Patriarker,
metropoliter och biskopar uppmanas att tillåta bröderna »fritt
uppehåll» och att mottaga dem i kärlek såsom trosbröder och
lämna dem ali nödig hjälp »till förökande af vår heliga tro och
det kristna namnets utbredning».
När G. nu började förehålla ärkebiskopen, att han förvrängt
hans ord, och att han aldrig lofvat, att hela brödraförsamlingen
skulle bekänna sig till den grekiska kyrkan och anta dess
kyrkoförfattning, utan blott missionärerna, så påstod han, att G.
missuppfattat skrifvelsen och bad honom lugna sig. Då talet kom
in på »Filioque», skrattade ärkebiskopen blott och sade, att det
var onödiga stridsfrågor. G. afbröt då tvisten med honom
för att hemma i lugn genomläsa skrifvelsen, men han var
dock redan nu fast besluten att lämna den tillbaka till
patriarken själf för att protestera mot deras handlingssätt och »för att
få deras skam fullt blottad». De skulle då få se »ett Guds
barns hjältemod, som hemma är ett lamm men i striden ett
lejon».
Hemkommen läste G. nu mycket noga igenom skrifvelsen
och fann den listigt formulerad men så »hård», att den skulle
lägga ett odrägligt ok på de bröder, som skulle gå till Asien,
i det att de måste förkunna den ortodoxa grekiska läran t. o. m.
i samma mening som grekerna själfva tro på den. (Man hade
alltså hoppats att kunna lägga in en annan mening i
trosbekännelsen än den enkla ordalydelsen.)
Hvad skulle han nu taga sig till? Han kunde icke helt uppge
hoppet att till sist finna en utväg ur den dilemma, i hvilken han
råkat. Han satte därför upp en skrifvelse på gammal-grekiska
till patriarken (dat. d. 22/b 1740), hvari han redogjorde för
orsakerna till att han måste återlämna brefvet och förklarade, att
det icke var fråga om deri mähriska församlingens omvändelse
till den grekiska kyrkan utan om hedningarnes omvändelse genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
