Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOCtI OCH PIETISM
10 I
öfrigt såsom i sina yttringar och följder betänkligare än
mysticismen för det sedliga och religiösa lifvet.1 Författaren söker
skilja mysticism och pietism åt och gör härvid en del
observationer, som icke äro utan sitt värde.
Utan tvifvel betraktar Fritzsche sin egen tids pietism med
strängare blickar än den äldre. Men äfven den gamla klassiska
pietismen hos en Spener och Francke bedömes nog så strängt.
Den ingrep i en ännu högst bristfällig teologi och i en än
ofullkomligare folkbildning, »och de ödeläggelser, hvilka den
åstadkom genom sin vidsträckta utbredning, måste hafva varit
utomordentliga». Den var sedefördärfvande, stiftade hat och tvedräkt
samt födde den eländiga stridsteologien om de mänskliga formler,
som helgats genom de symboliska böckernas auktoritet.2 Det
medges dock, att den halft omedvetet hjälpte till att befria det
förra århundradets teologer från symbolikens fjättrar3 och att
den gamla pietismen hos Spener, Francke, Breithaupt och Lange
icke såsom i8oo-talets var nog förmäten att anse sina sträfvanden
såsom reformatoriska och jämförliga med en Luthers och
Melanchtons.4
Pietismens väsen, som Fritzsche tydligen ansett vara
detsamma både under 1700- och 1800-talen, preciseras sålunda:
»Der Pietismus ... ist die durch das Vorurtheil, als sey die
menschliche Natur an sich zur Ausübung des Guten total
unfähig, grundschlecht und durchaus nichtswürdig, bestimmte,
krankhafte religiöse Gefühlsrichtung, welche bei dem lebhaften
Bewusstseyn der grössten religiösen und moralischen Ohnmacht
die Verworfenheit der menschlichen Natur bejammert und das
etwanige Löbliche und Gute, was doch noch in der
Menschenwelt geschieht, für ein ausserordentliches Gnadengeschenk Gottes
ausgiebt, woran der Menschen eigne Kraft und Wille auch nicht
den mindesten Antlieil habe.»5
Författaren utvecklar sedermera detta tema med ali önsklig
skärpa. Det skulle bli alltför vidlyftigt att följa alla dess
variationer. Efter uppgörelsen med mysticismen söker författaren
ånyo att precisera sin karaktäristik af pietismen, och han gör
1 Fritzsche, a. a. s. 47.
2 Ibdm s. 2—4.
3 Ibdm s. 93.
4 Ibdm s. 4.
’’ Ibdm s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
