Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 2 6
e. underholm
hos dessa kyrkans pelare låge just i medvetandet därom, att
Herrens kraft var mäktig i deras svaghet. Sammalunda var det
med de gamla pietisterna i Halle. »Denn neben dem thatenreichen
Leben des einzigen glaubensfreudigen Francke in jener Stadt,
.wird ihm wohl selbst das Leben sämmtlicher lebensfroher
Neo-logen in und ausser Halle als thatenarm erscheinen müssen.»1
Detta var en kritik, som uppenbarligen träffade mycket svaga
punkter i Fritzsches ohistoriska betraktelser, och det kan icke
bli tal därom, att ju icke kritikern i Hengstenbergs organ
haten helt annan och djupare blick för religiöst lif och religiösa
ting och en historiskt riktigare uppfattning af pietismen.
Några år senare finner man i Hengstenbergs organ en ny
artikel af detta slag under titel: Was wird gegenwärtig unter
Pietismus verstandenr2, utgörande en lika skarp vidräkning med
Bretschneiders förut anförda skrift från 1833. I denna kritik
häfdas åter, att man icke, såsom Bretschneider, kan såsom
speciellt pietistiska betrakta de urgamla kyrkliga lärorna om Adams
fall, arfsynden och Kristi offer. Teologien vore visst icke,
såsom Bretschneider försäkrat, ense därom, att pietismens
grundkaraktär bestode i den starka känslan af den mänskliga naturens
sedliga fördärf. Hvarje teolog vet, att tvärtom just pietismen
genom sin lära om den kristliga fullkomligheten sökt mildra
den kyrkliga läran om det sedliga fördärfvet.3 Angreppet blir
äfven här betraktadt som ett maskeradt anfall mot något mer
än pietismen: »Da nun jene Lehren die Hauptartikel des ev.
Glaubens sind, so ist demnach das Buch des Herrn
Bretschneider nicht sowohl gegen die Grundlagen des ev. Pietismus als
gegen die Grundlagen der ev. Kirche gerichtet.»4
Äfven i denna kritik är den historiska rätten utan tvifvel
på Hengstenbergs sida, och det var, som man af hans tidskrifts
sistnämnda kritiker af Fritzsche och Bretschneider förstår, blott
alltför naturligt, att den fromt ortodoxa väckelseteologien, sådan
vi lärt känna den hos Hengstenberg och Guericke, skulle taga
pietismen i försvar mot den rationalistiska kritiken. De
gemensamma värden, man hade att försvara, voro af ojämförligt större
1 Ev. KZ. 1833, sp. 524.
2 Ev. KZ. 1837, sp. 145 f.
3 I kritiken af Fritzsches skrift erinrades ock därom, att ortodoxien af denna
anledning en gång beskyllt pietismen för synergism. Ev. KZ. 1833, sp. 524.
4 Ev. KZ. 1837, sp. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
