Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teologi och pietism
fessionalism i Tysklands evangeliska kyrkor och särdeles i de
lutherska.1
Inom nämnda konfessionella hufvudriktning träffa vi
närmast på den gammaloiiodoxa2 konfessionalismen, representerad
af Hengstenberg och Guericke i deras senare utveckling, A. G.
Rudelbach m. fl. Denna teologi är rent repristinatorisk och
betyder följaktligen en ren återgång till 1600-talets lutherska
teologi.3 Följaktligen komma vi ock att ånyo finna samma
synpunkter och samma anmärkningar mot pietismen, som i de gamla
stridernas dagar.
Det är hos Guericke, hvilken under intryck af
gammallutheranernas lidanden för sin tro 1833 öfvergått till dessa och
brutit med unionen, som vi först märka brytningen mellan den
framväxande ortodoxa konfessionalismen och pietismen. I
första upplagan af sin Handbuch der Kircheng c schichte, utgifven
1833 före brytningen, finner han ännu rätten i allmänhet
afgjordt på Speners sida, om ock sanningen i enskilda punkter låg
åtminstone i midten. I den andra 1837 utgifna upplagan har
Guericke, då gammallutheran och därför afsatt från sin
professur, avancerat längre åt höger och förmenar, att Spener väl
hade rätt mot en död ortodoxi men en lefvande ortodoxi rätt
emot denne.4 Guerickes ohistoriskt formulerade sats har sin
betydelse såsom i8oo-talsortodoxiens första, låt vara ännu
tveksamt formulerade, principiella häfdande af iöoo-talsortodoxiens
bättre rätt gent emot den spenerska pietismen."
Alltfort visar sig väl Guericke sympatiskt stämd mot
Spener och Francke personligen och försvarar Spener mot
öfverdrifna beskyllningar för afvikelser i läran. Speners lära, »att
tron också i rättfärdiggörelsen vore lefvande och verksam, ehuru
denna verksamhet alis icke innebure någon förtjänst och alltså
icke hade något som helst inflytande på rättfärdiggörelsen», fin-
1 Stephan a. a. §§ 28, 29; § 43, s. 208 f. Loofs a. a. § 348. O.
Pfleiderer, Die Entwicklung der prot. Theologie, s. 157 ff.
2 Då Loofs här använder beteckningen pietistisk ortodoxi, är detta icke
tillämpligt på Hengstenbergs och Guerickes senare åskådning.
3 Seeberg a. a. s. 138 ff. G. Frank a. a. IV, s. 441 f.
Kurtz-Tschac-kert 11:2, s. 53, 60.
1 Grönberg a. a. III, s. 80. Se svenska öfversättningen af Guerickes
Handbuch efter 3:dje uppl. (af 1838?), II, s. 390, och 4:de tyska uppl. af 1840,
s. 390. Jfr Guerickes Abriss der Kirchengeschichte, 1842, s. 177.
= Jfr Grünberg ibdm s. 80.
Kyrkohist. Årsskrift 1914. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
