Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
e. linder holm
dande: »Der Pietismus verkannte in der ihm, wie jeder groben
Einseitigkeit, eigentümlichen bornirten Kurzsichtigkeit, dass die
reine Lehre der erste und wichtigste Schatz der Kirche ist. . .»
Pietismen var en välmenande reaktion mot sin tids döda
ortodoxi men har förgripit sig ifråga om medlen och sökt fördrifva
ondt med ondt.1 ,
Historien hade ock fällt sin dom öfver pietismen. Den hade
runnit ut som en bäck i sanden, medan herrnhutismen bevarats.2
Inför rationalismen var pietismen fullkomligt vanmäktig, och
knappast någonsin hade kyrkans fästning uppgifvits så fegt åt
fienden. leke så, om ortodoxien varit oförsvagad af pietismen.3
Äfven detta sista — om pietismens öde — var, som man
vet, icke så säkert, och Hengstenbergs eget angrepp bevisar ju
detsamma. För öfrigt träffa hans många detaljanmärkningar
icke motståndarens verkliga åsikter. Och då han, äfven häri
lik iöoo-talsortodoxien, uppfattar pietismen som en
gärningarnas och själfrättfärdighetens religion, är detta från början till
slut ett misstag. Rationalismen såg i detta stycke ojämförligt
klarare. Men det är öfverflödigt att närmare ingå härpå.
Det är en annan anklagelse från Hengstenbergs sida, som
kräfver mera uppmärksamhet, allrahelst den aldrig förgätits inom
1800-talsortodoxien, utan ständigt upprepats, och det är den
anklagelsen, att pietismen skulle ha medfört indifferentism och
arbetat rationalismen i händerna.
Hvad då till en början -pietismens främjande af
indifferen-tismen angår, så bör det först erinras därom, att man såväl i
Tyskland som hos oss i den teologiska litteraturen utan ali fråga
öfverskattat allmänneligheten af kristlig tro och sed, af kyrklig
öfvertygelse och kyrklighet, särskildt hos adel och borgerskap
och i allmänhet hos de högre stånden. Bland dessa hade långt
före pietismen och ju längre dess mer under 1600-talets lopp
det franska inflytandet och dess världsliga anda, lifsideal och
lifspraxis starkt gjort sig gällande.4 Det var just pietismen, i
det hela en aristokratisk och borgerlig men icke folklig
företeelse, som i de högre stånden i det längsta hindrade såväl det
1 Ev Kirchen-Zeitung 1840, sp. 21, 25, 20, 28.
2 För herrnhutismen såsom framför allt förkunnande Kristi död har
Hengstenberg vissa sympatier och betonar starkt dess inre olikhet med pietismen.
0 Ev. Kirchen-Zeitung 1840, sp. 18—19.
4 Se härom K. Lamprecht, Deutsche Geschichte, VII, kap. I, s. ig ff.
och kap. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
