Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af iöoo-talet i 57
ligt biträde verkställa begrafningen, och öfver att personer, som
följt de smittades lik, blefvo bortvisade från kyrkorna, uttryckte
biskopen i ett utsändt herdabref sitt skarpa ogillande af prästernas
flykt för faran. Vore det än icke olofligt att draga sig undan i
pesttid för folk i allmänhet, så vore det dock förbjudet för
prästerskapet. Just i sådana tider behöfde folket undervisning, tröst och
hjälp, och »den präst, som då flydde, visade sig därigenom bära
den legda herdens kännemärke». »Och vore det fast bättre, hvar
Gud så behagade, efter Kristi exempel för sina får och bröder dö,
än man skulle någon den ringaste förarga och därigenom
bortmista sin krona.» Han vände sig ock kraftigt mot präster, som
snikna med obillighet utkräfde likstol, hvarigenom de bedröfvade
de bedröfvade och gjorde därmed »hela psästerskapet allestädes
illa luktande».1
För att tillse, att reformationens grundsatser, såsom de vid
1593 års möte blifvit fixerade för vårt folk, blefve genomförda,
visiterade han med största flit stiftets församlingar, låg för det
ändamålet långa tider på resor, hållande tidtals dagligen dylik
förrättning. Han hade ock mot slutet af sin lefnad predikat i
stiftets alla kyrkor, och vid visitationerna examinerat allmogen i
ca-techismi lära. För att betrygga dess samvetsgranna inpräglande
och för att bringa evangeliskt skick och ordning i församlingarna
blefvo vid 1609 års synod prostarna ålagda att själfva hålla
visitationer inom sina kontrakt, eftersom det vore omöjligt för
biskopen att ensam så ofta visitera, som han ansåg behöfligt för att
befästa det nya kyrkoskicket och för att kunna gå i borgen för, att
den evangeliska läran blefve genom katekesen noga inlärd. Dem
skulle åligga ej blott att höra efter, om prästerna flitigt förhörde
katekesen, utan ock att tillse, att föräldrarna gjorde allt, hvad på’
dem ankomme, för att inplanta den.2 Huru mån han var om att
sanning och rätt befästades bland menigheterna, framgår till
exempel af hans sed att efter slutadt förhör vid visitationerna ännu
»vid pass två timmar tala till och förmana församlingarna» och
sedermera ända in på följande natt hålla undersökningar och döma
i förefallande casus, som föllo under kyrkotukt. — Äfven vid
års-synoderna ålade han sina präster att söka förmå sina åhörare att
inlära katekesen med dess uttydningar.
För sitt stift hade han jämväl den betydelsen, att han lyckades
1 Anjou, L. A., Svenska kyrk. hist. efter 1593, sid. 346 f.
3 Westling, G., Hufvuddragen af den sv. folkunderv. hist., s. 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
