Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 6 2 g. westling
återbörda dit såväl de båda kontrakten i Tjust som Tuna läns,
Sevedes och Aspelands kontrakt, hvilka under en följd af år varit
skilda från stiftet. Om prästbildningen gjorde han sig förtjänt
genom att med »största flit» verka för att bringa till stånd ett
gymnasium i Linköping, för hvilken läroanstalt hertig Johan gjort ett
testamente, och om vars upprättande konung Gustaf II Adolf
gifvit befallning. För restaurering af Linköpings domkyrka, som
alltsedan danskarnas härjningståg under Erik XIV:s regering
befann sig i ett bristfälligt skick, hyste han lifligt intresse och
åväga-bragte, att den nödtorftligen iståndsattes, försågs med »sköna
orgor, välbyggda stolar, renoverade kyrkogårdsmurar» m. m.
Hans duglighet togs naturligtvis i anspråk äfven i mera
allmänna värf. Tillsammans med Kenicius, Laurentius Paulinus,
Joh. Rudbeckius och Peder Jonae öfversåg och granskade han ett
förslag till ny kyrkoordning,1 och i sin tids kyrkliga möten och
riksdagar var han en trägen deltagare. Han säges ha bevistat ej mindre
än 28 dylika möten och riksdagar.
Hans oförtrutna verksamhet, hans mödosamma
visitations-resor och riksdagsfärder tärde på hans krafter. De bölder,
hvarmed han under pesttiden 1622 angreps, nedsatte dem mycket,
och han kände sig efter den tiden aldrig rätt frisk. Sitt sista
lefnadsår var han sängliggande. När han märkte, att döden
närmade sig, tillkallade han konsistoriets medlemmar, stadens
prästerskap, de förnämsta af dess borgerskap och sina närmaste grannar.
Han tackade dem alla »för ett godt och vänligit omgänge »; därpå
gjorde han »sitt skriftermål, hämtade tröst af Guds ord och
nattvarden» och låg därefter »mest hela dagen och las för sig själf,
bad ock stundom andra läsa för sig af Guds ord». Söndagen den
30 maj 1630 afsomnade han på sitt Ö4:de lefnadsår.
2. Johannes Botvidi.
Vid sidan af Laurentius Paulinus och Johannes Rudbeckius,
som gällde för att under sin tid vara svenska kyrkans förnämsta
stödjepelare, står jämförlig med dem Linköpingsbiskopen Johannes
Botvidi, fastän åt honom ej beskärdes förmånen att lika länge
verka för sitt stift som dessa på de arbetsfält, hvilka blifvit
anförtrodda åt deras omsorg. Endast vid pass tre år satt han som
biskop öfver Linköpings stift, medan Paulinus verkade omkring
1 Anjou, Sv. kyrk. hist. efter 1593, sid. 138 f. anm. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
