Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
han icke förmår tillbörligen häfda och sköta prästgården sig till
uppehälle, mycket mindre rättighet, som angår kronan, utgöra;
husen, gärdesgårdarna och andra tillägor förfallna, kan ingen boskap
eller annat slag föda till åkrarnas gödsel, och husen tarfva
uppehälle, föres ett oskickeligt hushåll, därmed han kommer i största
fattigdom». När biskopen vid Visitation i pastoratet öfvertygat
sig om ställningens ohållbarhet, samrådde han med
socknemännen om behofvet af en ställföreträdare för kyrkoherden och’ lofvade
att skicka dem en »allvarlig, drifvande och tjänlig man» och
öfver-enskoms, att denne skulle uppbära halfparten af gället.1 Vid
föregående års sommarsynod hade pastors sak varit på tal: »Efter
H. Håkon i Askerydh illa häfdar Prästegården, alltså begärades
Ven. Cleri inrådande, om han icke må transfereras tädhan». leke
ens det ordinarie prästerskapet ansågs således vara immobilt.
Den jämförelsevis rika tillgången på prästerliga krafter
underlättade omtänksamma pastorers sträfvanden att bekomma söner
eller mågar, som voro ordinerade, till medhjälpare i ämbetet. Då
likväl domkapitlet ej var obekant med att under en sådan begäran
kunde dölja sig en beräkning att därmed kunna öppna utsikten
för dessa att komma i åtanke hos socknemännen, när gället
framdeles blefve ledigt, plägade kapitlet vid ett bifall till en slik
begäran foga som tillägg, att därmed icke gåfves något »spem
suc-cessionis». Som konsistorium ock erfarit, att söners och mågars
egennytta kunde vara starkare än den barnsliga kärleken, hände
det, att kapitlet fann skäl att ock betona, att kyrkoherden alltfort
måste hållas som rätte pastor så länge han lefde, och att han ägde
bruka af prästgårdens jord, hvad helst och huru mycket han
behagade taga för sig — utan tvifvel ett additament af vikt för att
hejda alltför tilltagsna söners, mågars eller andra vice pastorers
expansionsbegär.
En del af stiftets prästmän emottogo anställning som
huspredikanter och informatorer i mäktigare adelsfamiljer. Med
hänsyn till utsikter till framtida befordran voro dessa befattningar
ingalunda ofördelaktiga, eftersom deras principaler naturligtvis
hade mycket att säga i sin egen hemsocken och inflytelserika
förbindelser i andra församlingar. I mån som under fortgången af här
behandlade tidsskede adeln tillväxte i makt och sträfvade att äfven
i kyrkligt afseende afsöndra sig från den ofrälse hopen, framträdde
anspråk på att få hålla egna huspredikanter. Enligt instruktionen
1 Vis. prot. 21 nov. 1648.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
