Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g. westling
för Botvidi skulle dessa stå under biskopens uppsikt, och han ägde
afgöra, huruvida de vore nödiga eller icke. Biskopen ägde ock
skyldighet att pröfva och döma om deras prästerliga kompetens.
Att vid afgörandet därom en biskop kunde vara mycket
tillmötesgående mot en adelsherres vilja, visade J. Petri, då 1643 en adlig
junker anhöll att få till huspredikant en man, som ännu icke var
examinerad och prästvigd. Biskopen lofvade ålägga kandidaten
blott att »concionando göra ett prof på gymnasio och sedan låta
sin eruditionem disputando förnimma och göra aftal med någon
af lektorerna att praesidera därvid. Sedan finge han, så snart
»hans herre» begärt hans prästvigning, »praemisso examine»
ordinerad blifva.1
En och annan af det yngre prästerskapet fann anställning
vid hären som fältpräst. I följd af de långvariga krigen måste
tid efter annan nya prästerliga krafter utsändas till trupperna,
isynnerhet som fältprästerna tyckas ej stannat länge å sina platser
vid armén. Domkapitlet hade icke alltid lätt att skaffa behöfliga
själasörjare åt trupperna från hembygden, änskönt det räknades
som en afsevärd merit för framtida befordran att hafva
tjänstgjort som regementspastor i fält. Man finner exempel på att
präster, som konsistorium sökte förmå åtaga sig dylik befattning,
betingade sig löfte om befordran vid återkomsten till hemlandet,
ett villkor, som konsistorium naturligtvis var obenäget att ingå
på, enär den begärda »promotionen» kunde komma i strid med
andras mera berättigade anspråk därpå. En kaplan i Törnevalla,
som biskopen 1641 ville beveka att åtaga sig en predikantstjänst
vid armén, fäste som villkor, för att han skulle lyssna till anbudet,
att, »när han ett tåg uti varit och honom icke längre samma tjänst
behagar, då blifva därifrån förlossad».3
Vid stiftets fyra hospital och vid krigsmanshuset i Vadstena
voro ock särskilda prästmän anställda. När tillfälliga behof å
någon ort påkallade förstärkning af därvarande prästerliga krafter,
såsom fallet var 1639 i Norrköping, då pesten härjade där, blef
en extra prästman ditsänd att tjänstgöra tills vidare.3
6. Bejordringsväsendet. Då ett prästgäll blifvit ledigt, ägde
församlingen enligt kyrkoordningen rätt att för biskopen föreslå
en prästman, som den önskade bekomma till pastor, och låta honom
1 Kons. prot. 16 december 1643.
2 Kons. prot. 1 juni 1641.
0 Kons. prot. 14 november 1639.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
