Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
best höffues, thet är sidha kjortlar och Presteluffuor, Ty tesse
stac-kota kappor och hoffmanshattar, som en part aff the vnga Prester
nu löpa medh»–-»haffua med sigh stoor snöpligheet och
mongz manz förargelse». Lagens bud kunde dock ej förebygga
flärden. Vid 1604 års riksdag fann prästeståndet själft anledning att
taga itu med det prål och den yppighet, som ville utbreda sig bland
ämbetsbröderna. Ståndet beslöt tillställa dem en liknande
förmaning, som den kyrkoordningen innehöll. Både de och deras hustrur
borde fly den lättfärdighet, som nu blifvit sed hos en part. En
varning gafs att bruka »pinkmössor, hofmanshattar, stora och
för-argeliga skjortekragar, stackota kappor och annat sådant.
Recto-res scholarum skola ock hafva höflig prästedrägt».1 Huruvida
denna deri comitialis skrifvelse medförde någon verkan under
närmaste tiden därefter, må lämnas osagdt; visst är, att klagorop
mot flärden sedermera åter höjdes. Svagheten för prål och
yppighet i lefnadssätt inom prästfamiljerna eggades af den stigande lyx
och vällefnad, som under tidens fortgång alltmera utbredde sig
bland adeln, och som illa harmonierade med den ekonomiskt tryckta
ställning, hvari särskildt allmogen i regel befann sig.
Vid riksdagen 1642 sysselsatte sig prästeståndet äfven med
ämbetsbrödernas flärd och lyx och hemställde till regeringen, att
den måtte vidtaga några åtgärder för att hämna fåfänga och prål.
Regeringsherrarna godkände syftet men voro villrådiga om sättet
för dess realiserande och infordrade därför prästerskapets yttrande
i ämnet. Det förelades kleresiet inom Linköpings stift vid
sommarsynoden samma år. Frågan ventilerades, och mötet fann
skäligt besluta: 1. »att såväl pastores som deras medtjänare och
capellaner skola observera decorum med sin hufvudbonad, hafva
sådana hattar, hattband och myssor, som ingen kan vara till
förargelse såsom ock därtill med sitt hår låta kringskära; räknandes
billigt, (att) hvar någor finnes, som härutinnan sig icke bekvämar,
måtte ej heller agnosceras pro fratre». 2. »Emedan ock alltför
stora kragar prästerskapet icke väl anstår, antingen släte eller
krusade, är samtyckt och beviljat, att (de) kragar för deras stånd
kunna bestå sig, när de till en half kvarters höjd» ––»äro
proportionerade; sammaledes kappekragar till ett kvarters bredd
och höga; dock titulerade personer, som något förnämligit ämbete
(inneha) härutinnan undantagandes, hvilkom man härutinnan icke
kan så noga föreskrifva; dock må härutinnan brukas höflighet och
1 Norlin, Sv. kyrk. hist. efter reform., I, sid. 205, anm. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
