Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
prästerskapet framträdde ej mindre i ohemula tillmälen och
okvädinsord från själfva predikstolen. En pastor, som blifvit
förbittrad på en del församlingsbor, därför att de ej betalat honom
påsköre, brännmärkte dessa med beteckningen »svinhundar»; en
annan hade väckt skandal genom att i en ölstuga fara ut i
förbannelser mot alla som befunno sig i rummet,1 o. s. v.
Särskildt stötande och för ståndet nedsättande voro de
uppträden emellan medlemmar däraf, hvarom kapitlet måste döma.
Vanligen var det då fråga om en svårare missämja mellan en pastor
och hans hjälppräst. Som kaplanerna och deras gelikar höllos
nere i en förödmjukande afhängighet, frestades somliga till öppet
trots mot vissa pastorers öfversitteri. Den till kapitlet af kaplanerna
ingifna »obligationen» till underdånighet under pastor stämde ej
alla till undfallenhet. En ömklig bild ur prästernas samlif bjuder
en berättelse om ett barnsöl 1646 hos en junker i Hällestad. Då
pastorn i församlingen fägnat de närvarande med musicerande på
en »fedela», steg en krigspräst, som var tillstädes, fram och begärde,
att kyrkoherden skulle spela upp till dans. Denna begäran stötte
pastorn, som genmälte, att han ej vore någon spelman. Oförskämdt
stack då krigsprästen till honom en half mark, sägande, att mer
skulle ej en spelman ha. Kyrkoherden blef retad och svarade med
stickord. Ämbetsbrodern brusade upp i vredesmod, slog sönder
»en simphoni» och ville bära hand på församlingens pastor,
hvarifrån han dock hindrades af de närvarande. Det skandalösa
uppträdet anmäldes i domkapitlet, och fältprästen blef »priverad officio
tills vidare.2 leke ens den allvarlige och myndige biskop Botvidi
gick fri från förolämpningar af en oförskämd präst, hvilken han
dock högsinnadt förlät, då klokheten bjöd denne att begära
miss-kundsamhet.
Medan ett otygladt sinnes häftighet kom en eller annan kyrkans
tjänare att svårt förgå sig, förleddes andra därtill af andra defekter
i karaktären. I prästernas talrika kår var det naturligt, att ock
några »svarta får» skulle träda fram under en så lång period, som
här är fråga om. Egennyttan hos en pastor framkallade en och
annan gång klagomål inför domkapitlet. En pastor i Svanshals
åtalades där 1639, därför att han förmenat personer att gå till
nattvarden, emedan de försummat inbetala påsköre till honom.3 En
1 Kons. prot. 28 maj 1640.
2 Kons. prot. 7 okt. 1646.
Kons. prot. 22 april 1639.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
