Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
2 I 8 g. westling
i Linköpings domkyrka hvarje söckendag utom lördagen en
andaktsstund. Måndagar, tisdagar och torsdagar inskränkte den sig
till en morgonbön, hvilken enligt ett sockenstämmobeslut 1609,
fattadt inför biskop och konsistorium, skulle begynnas kl. half nio.
Onsdagar och fredagar åter hölls predikan, och samling skedde
då »efter gammal sedvänja». På grund af synodalbeslut 1616
skulle dylika andaktsstunder anordnas äfven annorstädes i stiftet.
Å veckans bönedag plägade man å landsbygden, åtminstone
något längre fram i tiden, läsa och utlägga något kapitel ur gamla
eller nya testamentet, såvida ej tiden användes till
katekesförklaringar.
Till gudstjänsterna i allmänhet samlades folket tidigare än nu
är sed. Vid en sockenstämma i Linköping 1642 beslöts, att till
Ottesång skulle första gången ringas kl. 4 om morgonen, »att man
från den tiden, intill sammanringt blifver strax efter klockan fem
slår, kan med sitt husfolk vara färdig att stiga upp i kyrkan».
Vid samma stämma framsköts Hämtningen till morgonbönerna
å söcknedagarna till kl. half tio f. m., på det att »de Guds vänner
i staden, som lust hade att gå i kyrkan, ma hafva tid taga kappan
uppå sig och komma till kyrkan, förrän begynt är». I fråga om
tiden för högmässans begynnelse å landsbygden finner man, att
biskop Botvidi vid visitationer i Södra Vedbo prosteri 1634
bestämde, att kyrkotjänsten »från Vårfrudag i fastan intill Mathaei i
september (den 21) skulle taga sin början kl. 8 f. m. och från denna
tid öfver hösten och vintern till Vårfrudag i mars kl. 9 f. m., hvarom
pålysas skulle i kyrkorna.
Sedan folket efter sammanringningen intagit sina platser i den
bänk, som blifvit åt hvar och en tilldelad, angafs gudstjänstens
början med en liten klocka.
Den klämtning »pro pacet>, som varit sed under katolska tiden
och då blifvit af en påfve anbefalld för att mana till bön om ro
och frid från turkarna, men som i vårt land blef uppfattad som en
maning att göra bön till jungfru Maria och därför 1593 blifvit
af-lyst, blef enligt prästerskapets öfverenskommelse vid riksdagen
1611 å nyo upptagen, och denna ringning bibehölls i Linköpings
stift som sed under här berörda tid. Rikets nästan ständiga
krigstillstånd blef en eggelse till att bevara detta bruk.
Eftersom papismens makt i landet blifvit nedbruten genom
bibelordets oförfalskade förkunnelse, lade kyrkans myndigheter nu
stor vikt vid att den bibliska sanningen inpräglades hos menige man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
