Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
trakt och tillse, att vederbörande bland annat borttoge »alla ljusen,
efter de ingen nytta hafva med sig». De betraktades väl som
frestande minnen från påfvedömets dagar, då s. k. Hallelujaljus,
krist-ningaljus, helgonbelätens ljus m. m. spelade en stor roll i folkets
gudsdyrkan. För att gifva ökadt eftertryck åt sina tillsägelser
borde prostarna på de nämnda inspektionsfärderna medföra ett
par prästerliga assistenter. Om församlingarna tredskades och ej
ville rätta sig efter prostarnas anmaningar, skulle påpekas, att
föreskrifterna vore »riksens beslut». De bönder, som visade sig
motspänstiga och ej ville foga sig efter de i Uppsala om
kyrkoceremonierna fattade bestämmelserna, hvilka nyss förut vid årets riksdag
i stiftsstaden blifvit bekräftade, borde af pastor antecknas såsom de
där, hvilka »sätta sig upp mot riksens beslut». Årets synod fick
betydelse äfven därigenom, att beslut fattades om att vid
gudstjänsterna i församlingarna skulle brukas »enhälliga» sånger, som
komme öfverens med dem, som användes i domkyrkan. Ingen
skulle heller »sub poena privationis» tillåtas att hålla, flera
helgdagar än kyrkoordningen angaf.
Trots dessa öfverenskommelser synas åtskilliga prästmän
känt betänkligheter inför detta beslut om indragning af helgdagàr.
De katolska föreställningarna och minnena hängde fast. Beslutet
behöfde förnyas vid 1605 års synod: »Ingen helgdag skulle aktas
helig eller med någon kyrkotjänst celebreras utan allenast de,
som i kyrkoordningen påbjudna och approberade äro».
Fortfara-rande funnos icke desto mindre präster, som voro bundna i
samvetet och tveksamma inför denna reduktion af gudstjänsttillfällena.
Frågan bragtes på tal ånyo vid 1610-års synod, då ock en plikt
af 3 mark till domkyrkan utsattes för den präst, som hölle de
aflagda helgdagarna. Vore det en praepositus, som felade därmed,
skulle böterna fördubblas.
Det moment uti sabbatsfirandet, som kyrkan mest betonade,
var, att folket flitigt infunne sig vid den allmänna gudstjänsten,
hvilket ägde sin naturliga förklaring däri, att gudstjänststunderna
voro de allra viktigaste tillfällena, som bjödos, för att bibringa
menigheten kunskap i den reformerade trosläran. Denna
rigorism i fråga om gudstjänstbesök stegrades under tidens fortgång,
och enär någon egentlig allmän stadga mot sabbatsbrott ej såg
dagen under ifrågavarande period, kommo synodalbeslut och
föreskrifter från stiftsstyrelsen att vara normerande i stiftet.
Förutom clen allmänna tidegärden å sön- och helgdagar hölls
Kyrkohist. Årsskrift 1914. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
