Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
Jämlikt kyrkoordningen anställdes förhör med dem, som en
nästföljande söndag ämnade begå Herrens nattvard. Botvidi
och Prytz nämnas ha vid sina visitationer framhållit vikten af
dylika förhör, som man finner försiggått vid veckogudstjänsten
närmast före den söndag, då kommunionen skulle äga rum. Som en
nyttig åtgärd förordade nämnda kyrkoordning ett förhör af
brudgum och brud i vissa kristendomsstycken, och i enlighet därmed
förekommo ock sådana med personer, som ämnade inträda i
äktenskap.
Sagda kyrkoordning förordade ock, att trolofningar måtte
bekräftas af församlingens präst, och från kyrkans sida uttalades
1612 såsom önskvärdt, att de ingingos offentligen i kyrkan i hela
församlingens åsyn.1 Som ett dylikt tillvägagångssätt var ägnadt
att stärka förbindelsernas fasthet, sträfvade biskoparna att
utbilda en sådan praxis och att befästa seden att genom lysning från
predikstolen offentliggöra ingångna trolofningar, på det att i
händelse af behof jäf måtte hinna inläggas mot
äktenskapskandidaternas förening genom vigsel. Det oskick, som uppkommit,
att trolofvade ej brydde sig om att besegla sin förening med laglig
vigsel, framkallade redan vid årssynoden 1600 ett beslut att
allvar-ligen bekämpa detta, och böter utsattes för den präst, som lät det
stanna vid blott trolofning. Oskicket var dock ej lätt att utrota.
Ännu långt senare måste det bekämpas. Biskop Prytz ifrade för
att prästerskapet skulle genomföra den praxis, att kontrahenterna
inom senast ett halft år fullbordade äktenskapet med vigsel.
Såsom skäl för detta sitt yrkande angaf han vid en Visitation 1648 i
Linderås, att »så många oredor och kapitelsbesvär sig förorsaka
af den långa tid, som unga folk pläga vara i trolofningen». Allt
för ofta visade sig, att särskildt kvinnan däraf råkade i olycka.
Vid ofvannämnda synod 1600, då en mängd kyrkliga
organisationsfrågor för stiftet behandlades, bragtes ock på tal de onaturliga
äktenskap, som uppstodo, då personer af alltför stor skillnad i
ålder äktade hvarandra. Man beslöt ock att motarbeta de
»olagliga» giftermål, som uppstodo, då »alltför gammal och ung kommo
tillhopa ».
Stiftsstyrelsen arbetade för att äfven barndopen ägde rum i
kyrkan. Därför bestämdes vid ett tillfälle, att den pastor, som
tilläte barndop i hemmen »absque casu necessitatis», skulle »per
tres menses» blifva »priverad officio» och därtill erlägga böter.
1 Anjou, Sv. kyrk. bist, från 1593, sid. 333.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
