Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
skulle affordras personer, som ämnade flytta in i annan socken.
Man synes ock gjort allvar af fordran härpå. Han varnade präster för
att taga in obekanta personer i socknen. Ett protokoll från en
sockenstämma i Linköping 1639 omförmäler, att de närvarande
beslöto, att en razzia skulle anställas i staden för att uppspåra
personer, som tagit in där utan att hafva företett »bevis och
vittnesbörder, huru de hafva ställt och förhållit sig på de orter, dädan cle
komne voro». Från samma år berättas, att en kvinna i Svanshals
socken ådömdes böter, emedan hon hyst ett mindre välkändt
kvinnfolk och försummat att affordra henne besked om uppförande från
den ort, hvarifrån hon kommit.1
Till pastors åligganden hörde ock ledningen af sockenstämmorna,
hvilka under ifrågavarande period genom prästerskapets privilegier
fingo sitt verksamhetsområde och sin form reglerade.
Socknemännens skyldighet att efter stämmans pålysning infinna sig
fäst-hölls. Biskop Botvidi dömde personer, som vid hans visitationer
anmälts för försumlighet att bevista stämmorna, till böter.3
Inom sockenstämmornas maktområde låg kyrkodisciplinen,
hvars närmaste och faktiske handhafvare var pastor, som därvid
skulle biträdas af församlingens sexmän, hvilka ock tillkom att
utkräfva de böter, som blifvit pålagda de felande. Ärkebiskop
Abrahams barbariska räfst i stiftet hade hvarken bortrensat
resterna af den katolska vantron eller bortröjt förvirringarna i det
moraliska lifvet, men denna lagiska tuktan, som till sin art var
nära besläktad med den världsliga rättens straffbestämmelser,
åtnjöt likväl, om än mera modererad än i ärkebiskopens hand,
alltfort de kyrkliga myndigheternas förtroende som ett oumbärligt
uppfostringsmedel. — Vid årssynoden 1600 lade därför biskopen
klerus på hjärtat att »granneligen akta på alla saker, som uti deras
församling hända kunna, som är hor, mord, menedare, boleri,
tros-spillingar, och sedan gifva sina prostar det tillkänna och prostarna
sedan episcopo». »Hvilken det icke efterkommer utan antager
sådana missdådare uti sina socknar och dem kyrkotjänst bevisar,
skall vara priverad. »3 Till ledning vid tuktens tillämpning
hänvisade biskop Kylander vid 1619 års stiftssynod sitt prästerskap
till de bestämmelser, som 1617 blifvit fastställda i Örebro, enligt
hvilka personer, som »fallit i uppenbar synd och last mot första,
1 Kons. prot. 22 april 1639.
2 Vis. prot. i Ekebyborna; okt. 1634.
3 Linköpings kons. arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
