Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
vara i tillfälle att lämna några upplysningar om barnet.1
Domkapitlet antog således möjligheten af att präst gifvit det dop.
Till-städjelsen för barnet att få åtnjuta sakramentet är
anmärkningsvärd.
Under kyrkans hägn ocli vård stodo stiftets fyra hospital,
belägna i Linköping, Vadstena, Söderköping och Norrköping och
afsedda att tjäna som försörjningsanstalter för fattiga och elända
af alla slag. Först under ifrågavarande tidsskede började föras
tal om att hvarje församling borde uppföra stugor för de husarmas
räkning, men denna tanke hann då ytterst obetydligt, om ens
något att realiseras. Allt sedan gamla tider voro dessa anstalter i
besittning af jordegendom och hade efter reformationens införande
blifvit tillförsäkrade andelar i kronotionden, hvarförutom den
enskilda gifmildheten i viss mån stödde deras ekonomi. Hvarje
hospital hade en eller ett par »beddare», som färdades omkring i det distrikt
af stiftet, som konsistorium anvisat åt hvarje hospital att beskatta.
Dessa hospitalsbeddare voro förbundna att redovisa inför
församlingens pastor, för hvad de lyckats tigga ihop. Denne ålåg att
försegla den företedda listan på de influtna gåfvorna liksom också att
»göra besked » för den tionde, som från kyrkohärberget kom på
hospitalets lott, ocli att med egen namnunderskrift bestyrka
uppgifternas riktighet.1 En inkomst för hospitalen var äfven den afgift,
som för hvarje nytt »allmosehjon» erlades vid dess intagning i
anstalten. Denna afgift var väl ej strängt fixerad, ty än säges, att
den inträdande understödstagaren erlagt 20 daler hvitt mynt, än
att han betalat 30, och exempel finnes på att en person levererade
en kviga såsom ingiftspenning.2 Om än blott 20 daler beräknas
såsom minimum, kändes dock äfven detta pris väl drygt för den,
som kunde anses vara kvalificerad för intagning i en
försörjningsanstalt af ifrågavarande slag. Biskop Jonas Petri, som ömmade
för alla dessa utarmade, som ej utan största svårighet kunde
sam-manbringa nödigt belopp för att blifva upptagna såsom
hospitalshjon, vände sig därför 1642 till rikskansleren med en hemställan,
att ingiftspenningarna måtte i vissa fall sättas till lägre belopp.
Skulle församlingarna åläggas att i stället för den utfattige
erlägga den äskade afgiften, blefve det ock för dem en kännbar tunga,
och mäktade de än betala för ett hjon, förmådde de törhända ej
1 Kons. prot. 17 dec. 1640.
2 Obs.! Åtminstone längre fram i tiden var afgiften bestämd till 30 daler
såsom minimum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
