Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
mande skulle äga rätt, därest omständigheterna det kräfde,
»re-vocera» den. Domkapitlet nödgades vidtaga åtgärder att vid
domstol »efter Kungl. Majestäts resolution förhjälpa samma
prästgård defendera och försvara»; den hade »sedan urminnes tid varit
oklandrad»1; o. s. v.
Det var ej uteslutande från adelsfolkets sida, som
prästrättigheterna träddes för nära. En kyrkoherde anklagade sina grannar,
som hade gemensam skogsmark med prästgården, för att de så
öfverflödigt där fällde skog, brände fällor och besådde svedjeland,
att de skadade hans intressen.2 Borgerskapet i Västervik anmäldes
1635 för att söka roffa åt sig ett par åkrar tillhörande
pastorsbostället.3 Äfven hospitalens jordar rönte ofta intrång af borgare i
de städer, där dylika anstalter förefunnos.
Själfva gårdsplanen vid prästboställena var i regel kringbyggd
med en mängd småhus, som voro ordnade till en någorlunda sluten
fyrkant, hvars hufvudingång merendels bildades af ett porthvalf
genom ett hus med loft. De hus, som socknemännen enligt
husesyneordningen den 20 augusti 1607 voro förbundna att bygga och
underhålla, voro »sätesstufva, stekehus, visthus, stall, fähus och
lada». Som prästerna själfva för sin bekvämlighet ock läto uppföra
stugor, var prästgårdstomten ofta belamrad med en mängd,
vanligen ofärgade, småhus. Hvilken mängd af dylika små stugor man
här och där kunde träffa vid en prästgård, märkes t. ex. af en
uppgift från en visitationsförrättning, som biskop Botvidi verkställde
i Flisby 1634. Där funnos då å gårdstomtens norra sida utom själfva
sätesstufvan två nattstuf vor och en annan gammal stufva;
»item en liten afsättning»; västantill stodo två gamla loft; östantill
såg man en sängstufva, fem bodar och två stall; söderut lågo ett
svinhus och en gåsestia. Midt på gårdsplanen sågs »en skön och
stor stufva öfver källaren». »Fägården» omgafs nordantitt af ett
getehus, en foderlada och ett fähus; östantill af tre sädeslador;
sunnantill af ett fähus, en »skön» foderlada, ett fårhus och ett stall;
emot sjön af ett brygghus, ett nothus, en badstufva och en smedja.
Synbarligen följde man ännu den gamla seden att för hvarje behof
uppföra särskildt hus. De af gårdsfolket använda stugorna
innehöllo ofta blott ett rum, undantagandes sätesstugan, som kunde
inrymma flera. Vid de husesyner, som biskoparna förrättade i
1 Kons. prot. 26 febr. 1646.
1 Kons. prot. 29 aug. 1635.
" Kons. prot. från 1650.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
