Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
samband med sina visitationer, utverkade de ändringar och
förflyttningar af hus, dessas reparation och ombyggnad m. m. Biskop
Botvidi tålde ej gärna, att husen stodo skeft och snedt i förhållande
till hvarandra, påyrkade, att gårdsplanen, där så behöfdes,
kringgärdades med plank samt utverkade å visitationsstämmorna, att
vederbörande underkastade sig böter för underlåtenhet att fullgöra
åtagna förbindelser. I Linderås ålades vederbörande vid tio dalers
vite att flytta en stuga så, att gården formerade en fyrkant.
Biskopens gårdsregleringar voro förmodligen flerstädes välbehöfliga.
Vid somliga prästgårdar fanns ett särskildt s. k. biskopsloft, afsedt
att hysa hans »ärevyrdighet» biskopen vid eventuella besök.
Brygghus och badstufva kunde man icke undvara, snarare
trädgårdstäppa och kålgård. Prästgårdshusen i allmänhet voro täckta med
torf, och i brygghusen saknades ofta skorstensmur. Spjällen voro
anbringade ofvan skorstenen såsom en fällbar lam. Järnspjäll
inom hus räknades som en anmärkningsvärd bekvämlighetsartikel,
som antecknades i inventarium domesticum liksom antalet med
glas försedda fönster. Dörrarna tillslötos merendels med en klinka.
Där lås förekom, användes vanligen »stockelås » eller en, där
mekanismen var innesluten i ett urhålkadt trästycke, men »smällelås»
omnämnes ock såsom ett slags stängsel. Äfven låsar plägade
upptagas i det inventariuvi domesticum, som man sträfvade att samla
och underhålla vid pastorsboställena, och som upptog en del
bohagsartiklar m. m., hvilka utan förminskning eller försämring borde
öfvergå från företrädare till hans efterföljare för att lätta dennes
öfvertagande af bostället. Äfven kreatur och någon kvantitet
spannmål kunde ingå i inventariet. Stora svårigheter mötte
alltjämt för att hålla allt fulltaligt och i giltigt skick. När sterbhuset
efter en pastor, som förbrukat inventarierna, var medellöst, kunde
en efterträdare icke alltid ens med konsistoriets påkallade hjälp
utbekomma, hvad som bort tillkomma honom. Inventariet lopp
därför alltjämt fara att smälta ihop eller försämras.
Af alla de utskylder, som församlingen ägde utgöra till pastor,
vållade nog ingen mera förargelse än »jura stolae». Denna utlaga
kunde ock på ganska kännbart sätt ingripa i ett allmogehems
ekonomi. Arfvingarna hade väl svårt att fatta, hvarför de vid
förlusten af t. ex. en far eller mor skulle utgöra en så dryg skatt till
församlingens pastor för hans besvär med begrafning och
likpredikan. Som för denne åter likstolen kunde vara ett afsevärdt
tillskott i hans årsintäkter, var han mån om att det icke gick honom
Kyrkohisi. Årsskrift 1914. ] 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
