Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af 1 öoo-talet 2 2g
folk. Undantagsvis kom i följd däraf en och annan af den
romerskkatolska religionen att dröja kvar i vårt land, änskönt dess
bekännare där voro så illa lidna. Biskop Jonas Petri råkade 1640 i
Västervik på ett par anhängare af den katolska läran och lät sig
angeläget vara att söka föra dem öfver till den evangelisk-lutherska tron,
anmanande dem på det högsta att »gå till kyrka och det
högwyr-diga sakramentet». Den ene, som var mera halsstarrig och
»con-fidens operibus», uppmanades att söka förlåtelse för sin ungdoms
brister, den andra, en kvinna, var mjukare och lofvade att »gärna
låta sig undervisas i vår religion».1
Med oroligt nit riktade kyrkans målsmän sin uppmärksamhet
äfven på de anhängare af reformerta läran, hvilka inkommit i
riket från Nederländerna och här anträffades vid Finspongs
järnverk och i Norrköping. De fördrogos endast nödtorftligen, och
noggrann uppsikt hölls öfver deras religionsutöfning, på det att
deras villoläror ej måtte kunna spridas. Domkapitlet brefväxlade
med pastor i Risinge, i hvilken socken Finspong är beläget, om huru
de förhöllo sig i fråga om sina gudstjänster. På dem ägde
pastor att granneligen gifva akt. Omsider erhöll han befallning att
anställa rannsakning beträffande vissa misstänkta förehafvanden
och taga reda på, »hvad Lovis (= Louis de Geer) hafver
försmäde-ligen mot Gud talat».2 Året förut, 1642, fann domkapitlet
anledning att tillskrifva rikskansleren Axel Oxenstjerna om det
betänkliga i att de reformerta i Norrköping uppenbarligen firade
gudstjänst, hvarigenom de icke allenast befästade sig själfva i sin
villfarelse utan kunde vålla, att våra egna »ifrån den evangeliska
läran afdragas».3 Denna polisartade inspektion var dock ej en
yttring af en för Linköpings domkapitel utmärkande
ofördragsamhet. För kyrkans tjänare framstod det som en bjudande
sam-vetsplikt att göra sitt bästa för att draga de vilseförda öfver i vår
kyrkas sköte, en plikt, som uttryckligen ålades prästerskapet i
den ej långt därefter utkommande religionsstadgan 1655, som dock
bjöd, att det skulle ske »erkanneligen förmedelst kristliga
undervisningar och saktmodiga förmaningar».
Stiftets befolkning följde sina själaherdar i tro och
bekännelse och lät sig undervisas af dem i den läroåskådning, som
Uppsala möte 1593 fixerat för vår svenska kyrka, Ett oför-
1 Vis. prot. 28 okt. 1640.
3 Kons. prot. 21 maj 1643.
3 Linköpings bibi. arkiv, Tom. 48, qvarto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
