Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g. westling
tratet arbete bedrefs ock för att göra församlingarna
förtrogna med den ev. lutherska trosläran. Biskoparne ocii
prostarna kontrollerade de resultat, som prästernas undervisning
medfört. Att den ej varit förgäfves, märkes bland annat af
utlåtanden i protokoll från biskoparnas visitationer. Flerstädes
vitsordades menigheten för att hafva lärt väl sina
kristendomsstycken, understundom tillägges, att den jämväl kunde
redogöra för »uttydningama» på dem. Någon gång formales dock,
att biskopen funnit menighetens insikter otillfredsställande. Så
bedömde han dem 1640 i Hallingeberg. Omdömet fann en naturlig
förklaring däraf, att — såsom förut är nämndt — pastor aldrig
drifvit katekesen och således ej öfvat folket i »catechismi förstånd »,
änskönt han suttit där som kyrkoherde fem år
Biskop Botvidii och hans efterträdares sträfvanden att. skaffa
församlingarna läskunniga klockare, som kunde undervisa deras
barn äfven i innanläsning, öfvade naturligtvis ett hälsosamt
inflytande på folkets förmåga att tillägna sig kristendomskunskap.
Hos flertalet af menige man förblef väl denna kunskap ett
dödt vetande, och endast långsamt ändrade sig folkets allmänna
lifsåskådning och föreställningsvärld. Detta märktes icke minst
i det sega fasthållandet vid fädern eärfd vidskepelse. De gamla
skötesynderna dryckenskap och våldsamhet frodades ymnigt vid
sidan af otukt och svärjande. Däremot framträdde ej någon
öppen opposition mot religionen och kyrkans verksamhet. De få
exempel, som kunde tyckas tyda därpå, tedde sig mindre som
reflekterade anlopp mot religionen än som lättsinniga utfall mot
någon kyrklig anordning, som väckt misshag. Råa och
smäde-fulla kunde dock orden vara i de ondskefullas mun. Så t. ex.
när biskop Jonas Petri 1639 vid en visitationsförrättning i
Söderköping förehöll en man, som blifvit anmäld för att i prästgården
hafva talat »öfverflödiga» ord, för detta hans otillständiga
skräf-vel och lättsinniga prat, erinrande honom om Jesu ord i Matt. 12: 36,
hvilka tala om den räkenskap, som väntar den, som talar fåfänga
ord, utbrast han: Sanct Matteus ljuger som en hund», och uppretad
som han var, yttrade han om biskopens kristendomsförhör i en
grannsocken: »Jag vill säga som B. i Hälla om sin piga: »Om vi
skulle så läsa, så toge fånen vid oss». Att katekesläsningen illa
fördrogs af en del folk i socknarna, gifvas flera antydningar på,
såsom ett åtal 1641 mot en bonde från Rappestads och Sjögestads
pastorat för att denne »skällt catechismi öfning med ungdomen
och kallat den ett skadligt påfund, att man inga legofolk därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
