Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
oväntade förhållande, och Sisela hade genast varit färdig att gifva
förklaring därpå. De djur, pä hvilka han skjutit bom, hade varit
»Fredsdjur», som tillhörde skogsrået och därför gingo fria för skott.
Per hade då tillfrågat henne, huru han skulle kunna bete sig för att
fälla äfven sådana. Hon genmälte: »Det är bäst, att du låter-dem
gå; dock om du ändtligen vill ha råd, för att de ej skola undkomma
dig, skall du förfara på följande sätt: Om påskmorgonen, när
hvarken dag eller natt är, skall du taga ett stenfat och binda ett ark
papper däröfver, därpå borra ett hål däri och skrifva Jesu namn
omkring detta hål med ett kol.» Därefter skulle han stiga upp i
kyrktornet eller i klockstapeln, skafva malm af klockan och dess
kläpp, där de voro nötta och grant förvara denna materia för att
sedan stöpa dem i blyloden eller kulorna för bössan. Förfore han
så, kunde han vara viss om, att fredsdjuren ej skulle kunna undgå
honom. Per hade följt rådet och betygade inför konsistorium, att
det hade medfört lycka, och att hans skott nu ej förfelade sitt mål,
äfven om han siktat på ett fredsdjur. Consistoriales sporde honom,
ifall skogsrån också ägde frifåglar. På denna fråga måste han
genmäla, att det vore honom obekant. På en ny fråga, huruvida Sisela
lärt honom några andra konster, svarade han, att han visserligen
kunnat få lära mycket af henne, om han hade velat, och tillade,
att hon besöktes af många i sådana ärenden. Han berättade
äfvenledes, att hon hade en märklig källa vid sitt hem, att hon som
trollmedel använde »brändt horn af en bagge, hvilket hon jämte
bröd lade under sin vänstra patte», då hon frågade satan. Denne
sades uppenbara sig för henne i en liten svart gosses hamn. När
hon ville blifva af med honom, slog hon åt honom med afviga
handen, hvilket hade till verkan, att han försvann. Sisela kunde nu
ej vidare anträffas, ty hon hade rymt till Danmark.
Per blef vidare åtspord, om han kunde »förgöra och böta»
bössor. Han förklarade, att han kunde göra båda delarna, och
uppläste »några sällsamma ceremonier och ramsor därtill brukliga » samt
berättade, att den konsten lärde han först af en gammal skytt,
Per Jönsson vid namn, hvilken både här och där vankade omkring
i Småland. Han tillade, att en skytt, Nils, i Gammalkils socken
praktiserade samma manér för att förgöra och böta bössor.
Per bekände vidare, att han för fem år sedan första gången
»kom i knipa» för skogsrået. Han sköt en bock (råbock) på en
mo-lid i Vikingstads socken, på Gismestad ägor. Det var en afton, i
skymningen. Djuret stupade på fläcken. Per lade sig därefter på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
