Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
att dö, men någon vidare bekännelse kom ej öfver hans läppar.
Han kvarhölls i fängelset och skrifvelse afsändes till hans husbonde,
herr Ture Oxenstjerna, för att infordra hans utlåtande i detta
sällsamma mål, där lögn och själfbedrägeri så innerligt blifvit
samman väfda med hvarandra. Det invecklade målet sysselsatte
myndigheterna länge. Ännu ett par år därefter hvilade det i Göta
hofrätt, som då infordrade från konsistorium ett utlåtande om
huruvida skytten själfmant infunnit sig hos de vördiga fäderna i
Linköpings domkapitel för att hos dem söka tröst och råd i
samvets-ängslan, eller om han af denna myndighet blifvit instämd för att
stå till svars för sitt ogudliga beteende. Målet syntes kungl,
hofrätten så kinkigt, att den stod villrådig, hvad dom som den borde
fälla, hvarför den begärde, att domkapitlet måtte tillkännagifva
sin mening beträffande det straff, som borde åläggas skytten, hvilken
alltfort satt inom lås och bom. Konsistorium, som förut yttrat sig
i målet, var ej hågadt att stå hofrätten till tjänst med ett råd. Det
inskränkte sig till att öfversända en afskrift af Ture Oxenstjernas
utlåtande samt förklarade, att, enär skytten inför världslig rätt
förnekat, hvad han inför domkapitlet bekänt, var detta förhindradt
att gifva något råd i målet, utan lämnades »uti Kungl, rättens
högvisa moderation och betänkande, hvad med honom görandes eller
låtandes är.1 Liksom särskilda trakter, ja, särskilda socknar tyckas
varit mera smittade än andra af skrock och öfvertro — i allmänhet
väl beroende af att någon trollkunnig person där hade sitt
stamhåll — så synas utöfvarna af vissa yrken ha starkare frestats till
tro på öfversinliga väsendens inblandning i tingens vanliga lopp
och på deras framträdande i materialiserad form. Att skyttar
flera gånger omförmälas såsom inblandade i vidskepliga upptåg,
torde finna en viss förklaring af deras ensliga kringströfvande i
den tidens ödsliga skogar, då lätt fantasien sattes i rörelse, samt af
allmänhetens lättrogenhet inför deras spännande jakthistorier.
Denna lättrogenhet visade sig framför allt i folkets fruktan för
eller tillit till de många, som utgåfvo sig för att med mystiska medel
kunna förmå öfversinnliga makter att gå deras ärenden vare sig
för att skada ovänner eller att biträda hjälpsökande klienter. Uti
ett utlåtande, som Uppsala domkapitel 1619 afgaf till kungl,
hofrätten i Stockholm angående ett par signerskor, grupperades de
trollkunniga i tre slag. Dessa hade motsvarigheter i Linköpings
stift och voro: 1. »uppenbarliga trollkonor, som gjort förbund med
1 Kons. prot. den 5, 6 och 12 juni 1643 samt 19 maj 1645.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
