Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
g. westling
satan och hafva med honom hvarjehanda gemenskap för att kunna
göra andra människor skada» etc.; 2. »sådana löfjerskor, som hota
och undsäga folk med olycka»; 3. »signerskor, som läsa i salt, malt
eller annat för att böta sjukdomar, hindra kraften af trolldom,
tillrättaskaffa bortkommet gods» m. m.1
De sistnämnda, som handlade i en viss välmening, ansågos
som minst brottsliga. Dessa uppsöktes flitigt särskildt vid
sjukdomstillfällen, hvilket mindre förvånar, när man besinnar, att inga
egentliga läkare stodo allmogen till buds, och att läkekonsten och
sjukvård af ålder legat i kvinnors händer. Vid de kurer, som
sig-nerskorna använde, liksom suggererades folket af deras »hokus,
bokus», och därtill medverkade de ofta vidunderliga
beståndsdelarna i de läkemedel, som de föreskrefvo, och för öfrigt af
sjukdomarnas hela behandlingssätt. Öfver alltsammans hvilade en
vidskeplig karaktär. De »läsningar», som anlitades, bestodo
mestadels af meningslösa ramsor, ofta gifvande vid handen, att de ledde
sitt ursprung från påfvekyrkans tider.
Somliga signerskor visste bot för allenast en sjukdom, andra
hade »läsningar» i beredskap för flera. Från 1642 omtalas en
mångkunnig signerska från Ekebyborna socken. Hon ansågs
veta bot för ett flertal sjukdomar och dessutom att kunna hjälpa
i mången annan nöd. Mot Kvesa eller feber använde hon en
medicin, hvari ingingo såsom ingredienser afskrap af ett refben och
en armlägg; mot Flen eller kolik med kräkningar begagnade hon
en läsning, så lydande: »Vår Herre rider sig i strid, lians hästar
hade fått jlenen. Detta skall jag af dig mana med mina tio fingrar
och tolf Guds änglar i denna dag, i nio nätter, innan sol sättes; i namn
Faderns, Sonens och den helige Andes; Amen». »Trollskott»
fördref s med denna ramsa: »Vår Herre stod vid stene, skodde sine bene,
sä kom själf jungfru Maria gångandes. Hvi står du så och lutar,
min välsignade son, sade Jungfru Maria. Jag skall å dig mana
trollskott, finnskott och lappskott samt alla de skott kunna vara i nio
nätter, innan sol sättes, och tolf Guds änglar; i namn Faderns» etc.
Den läsningen hade hon lärt af sin styfmor. Flughet fördref hon
med följande ord: »Vår Herre stod på berg, sputade i hand och slog
i mund och bot i samma stund». Mot Torskabett rekommenderade
hon, att någon, som varit ormhuggen, skulle »tre gånger bita
däröfver ». Mot Skälfvan hade hon försökt begagna sig af en
människoskalle men bekände, att det ej haft åsyftad verkan. Hon hade
1 Anjou, L. A., Sv. kyrkans bist, ifrån 1593, sid. 340.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
