Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
g. westling
men. Vid en Visitation i Vimmerby 1641 förelades till biskop J. Petri
pröfning ett misstänkt fall. Där hade ett barn sjuknat och dött,
sedan dess fader plöjt upp sin åker intill gränsen af den mark,
där grannen hämtat en tomremsa för att med den kurera ett sitt
sjuka barn. Det förstnämnda barnets sjukdom hade visat samma
art som det andras, hvarför föräldrarna befarade, att den
vidskepelse, som blifvit bedrifven med torfven, kunnat haft något
sammanhang med barnets ofärd.1 Bruket af torf i vidskepligt syfte
vid sjukdomstillfälle omförmäles ock i ett konsistorieprotokoll
från 1636. I Linköping hade en sjuk låtit tillkalla en mycket
anlitad signerska. Hon sökte naturligtvis taga reda på de
omständigheter, som kunde tänkas ha vållat krankheten, för att kunna
därefter väl afpassa sjukdomsbehandlingen. Då hon försport, att
den sjuke metat fisk i en bäck invid staden, att han på vägen dit
passerat domkyrkogården, och att han varit nog obetänksam att
nedrifva ett skatbo i sin trädgårdstäppa, var hon på det klara,
att sjukdomsorsaken var att söka i någondera af dessa
omständigheter. Hon hämtade då torfstycken från stranden af bäcken,
placerade dem vid den sjukes hufvud och fötter och lät honom
eftersäga följande »läsning»: »Jag lägger denna torfva -på mitt hufvud.
Hafva människor det godt, jag får icke godt, förrän jag kommer under
gröna tufvor. Nu har jag fått grön tufva på mitt hufvud och under
mina fötter. Sjålfver Jesus har så sagt: Han skall sända mig hela
böter (= full bot). Denna formel sade hon sig lärt af en munk
från Vadstena. Då ej åsyftad verkan vanns härmed, hämtade
hon mull från kyrkogården uti en sko, men fann af vissa tecken
däri, att gången öfver kyrkogården ej bar skuld till hans sjukdom,
hvarför det var tydligt, att de förtörnade skatorna ådragit honom
den. För att ställa dem tillfreds borde han »gå tre söndagsmorgnar
ut, före solen, och tre torsdagskvällar, efter solen, där skatboet
var, och bedja skatorna om vänskap». Han följde anvisningen
och blef frisk därefter.2 En sierska i Rappestad socken behandlade
rossjukdom i benen med att lägga ett hvitt kläde öfver benet och
»byta kors» däröfver, under det hon sade: »Lid intet till och läs,
vissna och vassna bort som döde mans hull i svarta mull; i Faderns,
Sonens och den helige Andes namn».3 Under de oupphörliga
krigen, då hvarje ung man äfventyrade att blifva utskrifven till knekt,
1 Vis. prot. 3 okt. 1641.
® Kons. prot. 9 maj 1636.
3 Kons. prot. 1 aug. 1638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
