Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
hvilket öde allmogen höll för stor olycka, voro amuletter, som
skyddade mot »skadliga sår», en värderad artikel. Vid en Visitation
i Ringarum 1639 anmäldes en kvinna för att tillverka små påsar
att bära på sig som skyddsmedel mot sår, och hvilka amuletter
hennes man tillhandahållit inom armén i Tyskland. Deras kraft
bestreds af en närvarande ryttmästare, som framhöll, att mannen
själf blifvit så illa sargad af skott, att han var oduglig till vidare
krigstjänst.1
Äfven mot otur i ladugården och olyckor bland husdjuren
gåfvo signerskorna råd. En hustru i Kärna socken åtalades 1649
i kapitlet för att i syfte att skaffa sig »kalfvelycka» nedgräft en
lefvande orm vid sin fähusdörr.
Personer funnos, som gåfvo sig ut för att med mystiska
hjälpmedel kunna lämna besked om hvarest förloradt gods befann sig.
Ett exempel därpå från Grebo socken visar ock, hvilken split och
förbittring dylika fjärrskådares anvisningar kunde vålla. En
man hade förlorat ett par jakthundar och sporde till råds en
troll-kunnig skytt, om hvar han borde söka dem. Skytten anmodade
honom betrakta en framtagen »gålsten» och nämna grannarnas
namn. Vid ett af namnen »kom fram i stenen en svart ansikte».
Därvid sade skytten: »Se här, känner du denne? Drag hem, bed
honom förlika sig med dig och, hvar han det icke gör, blifver hans
sak väl värre». Den lättrogne hjälpsökaren följde anvisningen.
Den oskyldige grannen nekade förbittrad, och en följd af
förvecklingar uppstod. Saken drogs omsider inför konsistorium, som
öfver-sände rannsakningsprotokollet till lagläsaren för ärendets
behandling inför världslig domstol. Men som skytten haft »besvärjande
och djäfvulskap för handen i denna sten», som han bekommit af
en lappman, afstängdes han tills vidare från kyrkans friheter
och anvisades plats i vapenhuset. Den rådsökande mannen, som
ansågs vara mindre brottslig, fråndömdes visserligen också sin
ordinarie plats i kyrkan, men tillstaddes dock att få stanna innanför
kyrkodörren, ehuru visserligen endast i den nedersta bänken.
Om deras ytterligare kyrkliga tuktan skulle vidare förhandlas,
då målet hunnit afdömas vid världslig rätt.2
I välmenande syfte använde ock de signerskor sin förmenta
konst, hvilka ställde den till deras förfogande, som med dess hjälp
hoppades återvinna förlorad kärlek. Vid rannsakningen inför
1 Vis. prot. 6 sept. 1639.
2 Kons. prot. 14 mars 1635.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
