Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
mål den tiden långt mer än i våra dagar drogos inför myndigheternas
dom och därför förefalla så allmänna, kan man dock ej värja sig
från ett intryck, att sedlighetsnivån ej stod högt.
Innan vi vidare beröra förirringarna på ifrågavarande område,
vilja vi föreskicka några ord 0111 huru äktenskap plägade förmedlas
och om samlifvet inom dessa.
Äktenskapsförbindelserna förmedlades af en böneman, som
för sin klients räkning inom den tilltänkte svärfaderns familj väckte
frågan om gifte och därvid erhöll besked om, huruvida det skulle
löna sig, att friaren inställde sig där. Som enligt kyrkoordningen
»ingen hemligh contract medh Echtenskap skal gillat warda,
såsom ther någhor pigha förloffuar sigh föräldromen eller rettom
målsmanne owetandes, medh mindre the wilia thet sedan gilla»,
inhämtade bönemannen ej allenast dotterns utan ock hennes
föräldrars vilja. Det hände, att en far hos biskopen vid en
Visitation anförde klagomål öfver att man vid en dylik handel sökt gå
honom förbi.1 Om bönemannens mission aflupit efter önskan och
öfverenskommelse blifvit träffad om de gåfvor, som borde utbytas,
när trolofningen komme att äga rum, infann sig friaren.
Skänkerna blefvo då växlade, och föreningen beseglades med handslag.
Gåfvornas penningvärde uppskattades för att kunna rättvist
ersättas, i händelse att de förbrukats och intet äktenskap komme
till stånd. Till vanliga »fästningegåfvor» hörde ring, silfversked,
klädespersedlar eller tyg därtill. Den blifvande brudgummen
åter plägade bekomma alster af sin trolofvades slöjdskicklighet,
såsom t. ex. strumpor, skjortor m. m.
Såsom i ett annat sammanhang redan förut är påpekadt,
sträfvade prästerskapet i syfte att gifva helgd och fasthet åt
förbindelserna för att dessa måtte afslutas inför präst i församlingens
närvaro, men hade kvinnan med föräldrarnas samtycke gifvit
friaren handen, ansågs redan detta som laglig trolofning. Att
äfven utbytet af gåfvor räknades som giltigt bevis för att ett par
bundit sig vid hvarandra, märkes af t. ex. ett konsistorieprotokoll
från 1639. En person, hvars förlofning ej blifvit befästad med
handslag, men som dock utbytt trolofningsgåfvor med sin
kontrahent, vände sig till domkapitlet för att blifva lössagd från
förbindelsen. Kapitlet ansåg sig böra taga befattning med ärendet och
instämde bägge parterna inför sig, »ehuru laglig handsträckning
ej skedd är», enär kvinnan likväl tagit emot gåfvor af mannen
1 Visit i Våndnäs 14 nov. 1638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
