Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
g. westling
»landprosten» att af honom straffas. Hjälpte icke hans tuktan,
skulle de skickas till domkyrkan att där slita ris. Frågan upptogs
å nyo vid 1613-års synod, då man öfverenskom, att de till och med
skulle drifvas ut ur församlingen, ifall de mer än en gång
beträddes med att öfva otukt. Att tillståndet var sämst i städerna,
synes varit förhållandet. Å en sockenstämma i Linköping 1640, då
såväl magistratens som domkapitlets medlemmar voro tillstädes,
fördes klagan öfver den »lösaktighet och hordomssynd, som här
i församlingen är i svang». Sockenstämman gjorde med
anledning häraf en hemställan till borgmästare och råd, att de måtte
»en sådan synd afskaffa».1 Dessa lofvade ock att göra sitt bästa
därför, men de kommo därvid till korta. Från Västervik ingingo
1645 till domkapitlet meddelanden om att äfven där osedlighet
mycket föröfvades. Med anledning däraf beslöt konsistorium
att tillskrifva därvarande pastor »om de stora fähopar löskekonor
som där vistas », och anmana honom underhandla med magistraten
om att dessa måtte straffas och förvisas från staden.2 Man finner,
att biskop Botvidi under sina visitationsresor med kraft inskred
mot de fall af osedlighet, som blefvo anmälda, äfven när de
personer, som anmälningen gällde, voro välborna
församlingsmedlemmar. I Lofta socken bodde på hans tid en man med högadligt
namn, hvilken på anstötligt sätt lefde tillsammans med hustrun
till en officer, som låg i fält. Efter att häradsprosten inkommit
till konsistorium med anmälan om saken, blef denne befalld att
tillsäga junkern och hans »bislagerska», att de komme att afstängas
från Guds församling intill dess, att de gjort sannskyldig bot och
bättring. Därest de likväl infunne sig vid dess gudstjänst, komme
»ingen tidegärd att göras intill: dess de utvika; eljest skall denna
sak angifvas, för riksens regerande herrar att veta, huru groft i
landet tillgår».3 Lika eftertryckligt handlade man dock icke under
en följande biskop, när konsistorium 1649 behandlade ett mål
om en adlig junker, som till följd af lösaktigt lefverne blifvit dömd
att jämte sin bislagerska undergå uppenbar skrift vid domkyrkan.
Som en dylik schavottering naturligtvis misshagade den adliga
majoren, lämnade han upprepade gånger inkallelsen dit opåaktad.
Omsider fann han skäl att begära befrielse från detta skamstraff,
och att kvinnan måtte få undergå skriften, vid hemförsamlingens
1 Kons. prot. 8 april 1640.
- Kons. prot. 30 april 1645.
3 Kons. prot. 19 jan. 1635.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
