Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i
kyrka. Domkapitlet gick då i så måtto hans begäran till mötes,
att han förskonades från straffet mot det, att han erlade som plikt
10 riksdaler till domkyrkan och till hospitalet. Ville han betala
lika mycket för bislagerskan, kunde hon tillåtas få skriftas i
hemsocknens kyrka, till hvilken han jämväl borde lämna någon gåfva
»för den förargelse, som där skedd är».1
I konsistorieprotokollen beröras tämligen sällan försyndelser
mot det sjunde budet men något oftare förbrytelser mot det åttonde.
Här och där i socknarna funnos personer, som genom sin elaka
tunga gjort sig illa lidna i sin församling och därför blefvo anmälda
till näpst och rättelse äfven vid biskoparnas visitationer.2 I
somliga församlingar hade inrotat sig den oseden, att en . del af
kyrkofolket icke vårdade sig om att öfvervara själfva gudstjänsten utan
stannande på kyrkogården eller kyrkvallen fördrefvo tiden med
att skvallra och förtala sin nästa, ett oskick, mot hvilket både
församlingsprästerna och biskoparna kämpade för att utrota.
Att större delen af befolkningen var samlad i byar var gynnsamt
för skvaller och förtal. Detta framträdde ibland så oförtäckt
och skamlöst, att den baktalade anmälde sin belackare hos
pastor, som då kunde finna fog för att underrätta sin prost om
sakförhållandet, hvilken då i sin ordning möjligen inrapporterade
det till domkapitlet. Så skedde t. ex. 1642 af prosten i Norra Vedbo
kontrakt. En piga hade sjungit en smädlig visa om några sina
sockenbor och ökat sin skuld genom att föredraga den i själfva
sockenstugan och därtill på en allmän, solenn böndag. Många personer
hade varit tillstädes vid tillfället, och — som prosten anmärkte ■—■
hade hon därmed kommit mången att »mer betänka hennes
fåfänga visa än det förhandlas skulle i kyrkan». »Eftersom hon
förargat Guds församling och förklenat många hederliga godt folks
goda namn»,, dömde kapitlet, att hon »androm till varnagel, sig
till minnesbeta» skulle såväl i Lomaryds som i Vireda kyrka två
söndagar stå in loco peccatorum, att hennes synd skulle
offentliggöras från predikstolen och hon undergå skrift i Vireda, där
förseelsen blifvit begången, inför häradsprosten. .Desslikes
förpliktades hon att leverera en kanna vin till denna kyrka och två till
prostens, d. v. s. Lomaryds.3
Kärleken till nästan var helt visst lika bristfällig som i våra
1 Kons. prot. 13 april 1649.
2 T. ex. Vis. prot. 7 — 9 dec. 1633.
3 Kons. prot. 6 april 164.2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
