Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofi an ismen
279
af ’Christian Dick, Bergen, och U. Ulnæs, till finska af Renquist.
På 1840-talet samlades de i »Högmässopredikningarne», »Bihanget»
och de »Strödda Predikningarne». Den enda förändringen mellan
de förra och de senare upplagorna är stafningens modernisering och
att ordet »förbannad» konsekvent blifvit utbytt mot »fördömd».
»Försvenskningen» lär ha skett till de första upplagorna af en
student, J. Siberg, enär antecknarnes koncept voro sådana, att de
ej kunde direkt tryckas.1
Dessa predikningar mötte dock stor motsägelse. Många voro
de, som betviflade deras öfverensstämmelse med Hoofs egen
förkunnelse. Afskrifternas riktighet sattes i fråga, och traditionen
påstår ännu i dag, att Hoof predikade bättre än som kom till synes
i dessa tryckta predikningar. En häftig strid uppblossade, till
hvilken vi senare skola återkomma i annat sammanhang.
Hoof-ianerna kunde väl ej undgå att märka skillnaden i fråga om
innehållet mellan t. ex. Hoofs och Nohrborgs predikningar. Också
låter folksägnen Hoof och Nohrborg råkas och språkas vid om sina
böcker. Att Nohrborg dog året innan Hoof föddes bekymrar icke.
Nohrborg frågar Hoof om egendomligheterna i hans predikningar,
hvartill Hoof genmälte, att det gick väl an att predika för hofvet
och de lärde, men han som måste predika för ett dödt, sofvande
och okunnigt folk måste tala så, att han skrämde dem, »ty», tillade
han, »sedan komma de till mig och begära undervisning». Att.
observera är emellertid, att denna fråga om predikningarnas äkthet
blott är en detalj af hufvudfrågan om deras användbarhet. Det
var själfva läran, som syntes tviflarna förkastlig, därför betviflades
att Hoof, som ju bland folket åtnjöt ett stort anseende, skulle hållit
dem. Att betaga predikningarna deras äkthet var ock att
undandraga den Hoofianska läran dess auktoritativa stöd af dess egen
upphofsman, ett motdrag mot Hoofianernas metod att genom
dessa skrifters tryckning utbreda sina åsikter. Också anföres intet
enda annat bevis för detta angrepp än att hela saken låg utom det
möjligas gränser. Bland andra förklaringar på felens tillkomst
är ock följande en af de märkligare. Många af föredragen skola
hafva blifvit upptecknade af en mamsell från Svenljunga, hvilken
följde Hoof från kyrka till kyrka och stod och skref vid en
fönsterglugg. Hon lär haft förmågan att skrifva underbart fort, men hade
ock den för en mamsell något underliga vanan att snusa. Detta
kunde hon ej försaka ens under den viktiga förrättning, hon hade
1 C. W. S., Ett hundraårsminne, s. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
